Det är bilden på Alan Kurdis döda kropp som Anders Holmberg talar om.
– Jag tänkte att det lika bra hade kunnat vara mitt barnbarnsbarn som låg där med ansiktet ner i vattnet. Du ser, ögonen börjar tåras direkt när jag tänker på det, säger Anders Holmberg.
Han tar upp en näsduk ur byxfickan och snyter sig.
– Man kan ju tänka sig själv hur det skulle vara att tvingas lämna allt. Packa ner det viktigaste i en ryggsäck och fly. Man är ju så hjälplös och jag tror att den här grabben är inne på rätt linje.
Den här gången är det en annan grabb som Anders Holmberg pratar om. I lördags skrev tidningen om Mohammed Tahsin som startat en egen insamling och själv kommer åka ner till Grekland för att hjälpa flyktingarna där. När Anders Holmberg fick höra om insamlingen bestämde han sig för att skänka. Tillsammans med sin dotter har han varit på banken och satt in 5 000 kronor till insamlingen.
– Det här kändes viktigt på något vis. Jag är priviligierad, jag har allt jag behöver. Jag har mina ett rum och kök och klarar mig bra på min pension. Visst har jag lite ont i kroppen men det är bara bra, då vet jag att jag lever.