Abdiaziz Warsame utmärkte sig snabbt när han kom till Sverige. Sammalagt vann han åtta SM-medaljer i 200 meter och 400 meter löpning.
– Det var en vinternatt jag bestämde mig. Jag var själv i den källare i Fröslunda där jag brukade sova, och orkade inte kämpa längre, orkade inte att bli utnyttjad och inte kunna säga nej. Jag orkade inte ta droger längre och jag orkade inte tänka på det jag älskade, säger Abdiaziz Warsame.
Abdi, som han kallas, kom till Sverige från Somalia 2010. Hans löpartalang stack ut.
– Jag vann 8 SM-medaljer och friidrotten var mitt allt. Ett positivt sammanhang där jag var hemma. Jag blir mycket ledsen när jag tänker på det. Jag brukade vinna över de som är bäst i Sverige i dag, säger han.
Som 16-åring flyttade han från Eskilstuna till Malmö för att möta bättre motstånd, men drömmen om att tävla för Sverige i Finnkampen krossades när han blev skadad.
– När klubben fick reda på att jag skulle vara borta i 1,5 år tyckte de inte att jag var värd att satsa på. Jag borde då flyttat tillbaka hit där jag hade en tränare som var som min andra pappa. Men jag fastnade i Malmö och ett djupare missbruk, säger Abdiaziz och tillägger:
– Det handlar både om vem man umgås med men också om en själv. Där jag kommer ifrån pratar vi aldrig om känslor och att ta droger skapade en falsk trygghet.
När han lämnade Eskilstuna var han en av stadens främsta talanger. När han kom tillbaka var han djupt nere i skam och isolation, ett resultat av missbruket. Han fortsatte att skärma av sig fram tills den natten i källaren. Då kontaktade han föreningen Waalid varpå två medlemmar kom till honom.
– Då hade jag bestämt mig och de hjälpte mig att komma in på ett behandlingshem. Då visste jag inte ens att den hjälpen fanns, säger han.
Abdiaziz berättar öppet om sin historia, och det han har varit igenom eftersom han vill hjälpa andra i liknande situation: "Som missbrukare isolerar man sig från dem som vill en väl."
Under fyra månader bemötte han undertryckta känslor och rädslor. Under en “avtändning likt ett helvete” kämpade han även mot tung sorg.
– Jag ville inte ha avtrappningsmedicin, då hade jag lika gärna kunnat lämna för att fortsätta mitt missbruk. Jag lärde mig att sitta med min sorg över bland annat att flera vänner gått bort, säger Abdiaziz.
Det var 2019 som Abdiaziz genomgick en behandlingsplan. I dag arbetar han på ett äldreboende, har förstahandskontrakt på en lägenhet och egen familj med fru och nyfött barn.
– Jag har aldrig mått såhär bra. Jag vill nu vara öppen med min historia för att jag inte vill att ens min värsta fiende går igenom det jag gjort. Jag vill rädda så många som möjligt. Jag känner till 11 personer från Eskilstuna som gått igenom behandling. Det är mest gamla vänner, säger han.
Ett särskilt tillfälle där han visste att han var stark nog att inte falla tillbaka var på en fest. Hans vänner rökte cannabis, Abdi rökte cigarett. Sen kontaktade hans vän honom.
– Han undrade hur jag kunde klara av att säga nej. Jag står fast vid ett beslut. När jag sen besökte min vän på hemmet sa han att jag visat honom helt annan sida av livet, säger Abdi.
Ett av hans framtida mål är att föreläsa om sitt liv för att inspirera ungdomar. Med hjälp av organisationen Young revolution planerar han föreläsningar i Årby, Skiftinge och Fröslunda.
– Fritidsgårdar är ingen hjälp. Man måste få dem att inse att livet blir skit med droger. Detta genom att få de att tänka: "Klarar denna personen det, så klarar jag det". Och då måste man ha något gemensamt med den personen.
Han ser även hur kommunen kan utföra konkreta förändringar, vilka enligt Abdi kommer vara till hjälp.
– Missbrukare tar snabba beslut. Många vaknar sent och det är på kvällen ångesten kommer. Då finns det ingen att nå. Möts man av en telefonsvarare tänker man skitsamma. Socialen borde ha en nattjour, säger han.
Idag är Abdiaziz ansluten till organisationen Young Revolution, tillsammans planerar de föreläsningar inför ungdomar: "När jag kom hit så kände jag mig hemma, på samma sätt som på behandlingshemmet och inom friidrotten."
För honom var det viktigaste att acceptera konsekvenserna av sitt tidigare liv och aldrig ge upp när han bemöttes av hinder.
– Jag har blivit besviken flera gånger. Jag arbetade som timvikarie inom hemtjänsten. Jag jobbade 130 timmar under tre månader. Trots att jag gjorde ett bra jobb fick jag sparken på grund av min bakgrund. I dag har jag stöd från min arbetsplats och kan fokusera på det jag vill. Att hjälpa människor, säger han.
Det viktigaste med att “kliva av” var att kunna återuppta kontakten med sin familj.
– Efter behandlingen kände jag mig värdefull. I stället för att skämmas när jag såg mig själv i spegeln, klappar jag mig i dag själv på axeln. I dag ser jag att det finns människor överallt som bryr sig om mig, och för den jag är säger Abdiaziz Warsame.