Inne på sitt kontor har Adel Mesbah pärm efter pärm fyllda av annonser som varit införda i Eskilstuna-Kuriren.
När man har gått igenom ett rum med perfekt hängda och placerade kläder på hyllorna i Adel Meabahs butik Street på Kungsgatan 4 i Eskilstuna och passerat ett par provhytter, öppnar sig hans kontor. En målning av Peder Andersson från 2009 är det första som blicken dras till. Kanske ett minne från en svunnen tid.
Adel Mesbah är den handlare som ägt och drivit klädbutiker längst i Eskilstuna. För drygt 40 år sedan öppnade han sin första butik, Mon amie på Kungsgatan i Eskilstuna.
– Jag sökte en butik i centrum och träffade Diös byggherre för 21:an, lade märke till en butik mitt emot entrén med stora skyltfönster ut mot gågatan och frågade om jag kunde få den. Svaret var 'Vill du ha nyckeln kostar det 125 000'. Efter lite förhandling där jag lyckades pruta ned priset till 100 000 kronor var butiken min. I dag blir jag bara ledsen när jag går förbi gallerian, vart tog vårt fina centrum vägen. Då var allting tillgängligt, nu är allting öde, säger Adel med en liten suck.
1981 invigdes 21:an med pompa och ståt med ballonger, trängsel och glada vuxna och barn. I dag ekar fotstegen mellan väggarna och de i många fall tomma lokalerna.
Vi sitter och pratar om gamla minnen från tiden då Eskilstunas centrum var fullt av butiker och gågatan fylld av folk. Efter fem minuter plingar dörrklockan första gången, Adel ursäktar sig för att ta emot en kund i butiken. Under intervjun plingar klockan regelbundet, kanske ett tecken på att det fortfarande går att driva en butik i centrum – och att behovet finns.
1985 öppnade han butiken Street på Kungsgatan, då låg den mitt emot Gallerian i butiken där i dag restaurangen Western Grillhouse & Burgers huserar. Nu har han en mindre klädbutik i hörnet av Kungsgatan och Kyrkogatan.
Vad har tiden med corona betytt för dig?
– Inte så stora drastiska förändringar, faktiskt. Det har varit svårt att sälja kostymer och vita skjortor i och med att det varit färre bröllop och begravningar under pandemin. Men det viktigaste är att man måste hitta en idé om hur centrum återigen ska leva, de senaste tio till tolv åren har inte varit roliga. Många butiker försvinner hela tiden, de stora kedjorna tittar på lönsamheten och finns den inte så flyttar de.
Ser du någon lösning, vad kan man göra?
– Låna ut de tomma lokalerna till föreningar, idrottsklubbar med mera. De skulle kunna anordna allt från loppisar till bullbakning och med mer människor i centrum skulle också mycket av buset försvinna. Med ett levande centrum får man trygghet och stabilitet på köpet. Tomma lokaler på gågatan är ingen bra signal. Vi skulle behöva träffas allesammans: hyresvärdar, ägare och butiker och se vad vi tillsammans skulle kunna göra. Alla förändringar med trafiken har också minskat möjligheten att besöka butiker i centrum. Fri parkering skulle göra stor skillnad, alla stora köpcentrum har fri parkering, säger Adel och fortsätter:
– Det här är mitt liv och jag har klarat av alla motgångar. Jag lever för jobbet och om jag inte hade tyckt om det hade jag hittat på någonting annat. Man kan inte vrida tillbaka klockan utan vi tillsammans måste hitta lösningar för att få tillbaka både företag och människor till centrum och gågatan, avslutar Adel Mesbah.