Läget på fritidshemmen är akut. Skolverket varnar för en allvarlig utveckling eftersom barngrupperna är större än någonsin. Enligt statistik från Försäkringskassan sjukskrivs fritidspersonal för utmattningssymptom dubbelt så ofta som genomsnittet. Undersökningar visar att fritidspersonalen går på knäna och att föräldrar är oroliga över att lämna sina barn. På Årbyskolans fritidshem i Eskilstuna känner Jeanette Branting och Madeleine Larsson att någonting måste hända, nu.
– Vi måste få tid att planera och reflektera över pedagogiken. Och vi måste få tid att ställa om mellan verksamheterna, säger de.
Fritidspersonalen är ofta med i skolundervisningen under första delen av dagen. När fritidsverksamheten tar vid, går de mellan verksamheterna, utan att ha haft möjlighet att planera eftermiddagen.
– Vi har en minut mellan verksamheterna, sen ska vi vara redo, säger Jeanette Branting.
I hennes arbetslag ingår tre pedagoger på 40 barn. Det tycker hon är bra, liksom lokalerna för fritidsverksamheten på Årbyskolan.
Men det som tär är stressen. Förutom att de inte har tid att planera och ta fram saker som ska användas, hinner de inte alltid ta rast eller paus under dagen. Ofta kommer vikarier utan utbildning, vilket ger den ordinarie personalen ännu mer ansvar.
Sedan Madeleine Larsson började jobba som förskollärare 1977 har barngrupperna blivit större, öppettiderna längre, personalen färre, miljön rörigare och stökigare. Ändå kan Madeleine Larsson inte tänka sig ett annat jobb.
– Hur vi fixar det, det vet jag inte, men man gör det för barnens skull. Vi får försöka tänka ut på morgonen vad vi ska göra och prata med varandra under dagen, säger hon.
– Vi tar ofta tankar i luften. Men när man brinner för sitt jobb som vi gör, då hittar man möjligheter. Det kanske är det som gör att man orkar lite för mycket. Men man känner sig slut. Man räcker inte till. Samtidigt är det vi som är ansiktet utåt, vi som följer barnen under hela dagen och har kontakten med föräldrarna, säger Jeanette Branting.
Problemet är huvudmännens brist på förståelse för verksamhetens uppdrag menar hon. Fritidshemmen har gått från att vara ett komplement till hemmen, till att ingå i skolans värld med en läroplan som säger att fritidshemmen ska befästa det barnet lärt sig under skolverksamheten. Men det går inte, så länge inte resurser läggs på till exempel planeringstid.
– Resurserna läggs i klassrummen och vi får inte alltid vara med på fortbildning. Vi känner oss bortglömda. Kommunpolitikerna måste inse att vi måste få ta plats. Vi måste få vara med.