Patrick Brodd har fått stöttning och vägledning från beroendemottagningen Vägen under resan mot nykterhet och drogfrihet. "Det har varit otroligt bra att ha en opartisk del som stöttat. Det har varit en trygghet", säger han.
På beroendemottagningen Vägen har antalet ärenden ökat med knappt 50 procent mellan 2015 och 2021 – då de hade 634 ärenden. Inräknat är alla former av skadligt bruk av substanser och skadligt spelande om pengar samt anhörigärenden.
En av de som sökt sig till Vägen är Patrick brodd. Hans turbulenta uppväxt med alkoholism och misshandel banade vägen in till missbruket. Övergrepp har också satt spår i honom. I tidig ålder närmande han sig barn i liknande familjesituation.
– Trasiga barn söker sig till andra trasiga barn. Man skäms inte att ta hem någon av dem till en full pappa.
Han och kompisarna började umgås med alkoholister och redan i nioårsåldern var han bakfull för första gången. Några år senare, sommaren mellan årskurs sex och sju, började festandet på riktigt.
– Jag fick alltid höra att jag var ett misstag och jag gifte mig med alkoholen direkt för jag kunde slippa känna mig ful, smutsig och äcklig, berättar han.
I 20-årsåldern blev han pappa. Men han fortsatte att umgås med andra missbrukare och drickandet fortskred. Senare kom andra substanser in i bilden.
2011 vände han sig för första gången till beroendemottagningen Vägen. Dit kom han för råd, stöd och vägledning och besöken där följdes av veckor på Vårnäs behandlingshem. Han har gjort flera turer dit under åren.
– Jag åkte till mitt första behandlingshem och trodde jag skulle bli botad, för jag var ju inte alkoholist. Det hade bara gått över styr, säger Patrick Brodd.
Hemkomsterna gjorde att han föll tillbaka. I lägenheten andades luften hans tidigare vardag och spritflaskorna stod orörda kvar sedan han lämnat.
Efter tredje gången hos Vårnäs gjorde han det som krävts av honom, som att gå på mötena och jobba i 12-stegsprogrammet. Men, nykterheten kom inte till honom, som han väntat.
– Jag lutade mig tillbaka och väntade på att få nykterheten och allt det fina som utlovades serverat på en silverbricka. Men vad i helvete? Varför kom det inte till mig? För jag har ju gjort allt som de bett om. Nu efteråt förstår jag. Nykterheten kommer inte till mig, utan jag i egen hög person måste jobba mot nykterheten aktivt och på daglig basis.
Vändningen kom 2020 då han åkte till ett behandlingshem i Småland i fem månader. Där fick han jobba på sitt psykiska mående.
– Det är svårt att älska andra när man inte älskar sig själv. Jag kände inte att jag älskade mina barn och fru, men jag visste att jag kunde. Jag fick jobba med att stärka självkänslan och självförtroendet.
Patrick Brodd utbildar sig till elevassistent. Han vill gottgöra sina år som missbrukare. "Jag tänker att man kan hjälpa till att bromsa innan det blir knas", säger han.
När han väl kom hem bröt han kontakten med alla ur missbruket. Tiden efter behandlingen var tuff, med trasiga relationer av nära och bekanta som tappat sin tillit efter år av missbruk. Han diagnostiserades med ADHD, fick medicin och han beskriver det som att en ny värld öppnade sig.
– Jag har sårat många människor. Har någon försökt komma i mellan mig och kärleken till drogen, har det inte blivit bra. Många släktingar har dömt mig och vill inte träffa mig trots att jag jobbat på mig själv. Jag måste acceptera det, säger Patrick Brodd.
Nu har han varit nykter i två år och i sommar tar han examen som elevassisten. I början av juni flyttar han till ett nytt arbete och sin flickvän i Härnösand.
– Det som är skönt är att när det skiter sig eller går extra bra, så är första tanken inte längre att dricka.
"Jag har jobbat här i 15 år och jag tycker att många söker sig hit. Vi har väldigt varierande problemtyngd, men jag tycker att många söker hjälp tidigt. Så det är positivt", säger Camilla Eriksson på beroendemottagningen Vägen.
– Det jag hört är att riskbruket och beroendet ökat i samhället, men jag tror också att fler kommer till oss för att vi blivit bättre på att nå ut. Vi blir mer kända av professionella och samhället i stort, men jag tror också att fler är mer benägna att söka hjälp i dag och att det inte är lika skamfyllt, säger Camilla Eriksson på Vägen.
Tror du att fler är benägna att söka hjälp? "Nej, det beror helt på vilken erfarenhet man har av vården. Sedan är skam och skuld större hos kvinnor", säger Marika Eklund, tillförordnad verksamhetschef på Stadsmissionen i Eskilstuna.
Marika Eklund, tillförordnad verksamhetschef på Stadsmissionen i kommunen, bekräftar Camilla Erikssons spekulation om ökat beroende.
– Jag började i november 2019 och under den tiden som jag jobbat har det ökat påtagligt. Dels beror det på minskad tillgång till myndighetsinsatser, säger Marika Eklund och tillägger att det även kan bero på oron som pandemin skapade och att färre ville söka hjälp när kontakten skedde på distans.
För att vända trenden tror hon att mer fokus behöver läggas på psykiatrin. Med det instämmer Patrick Brodd, men tillägger att fler behöver fångas upp i tid.
– Jag är helt hundra på att vi måste börja i tidig ålder innan det börjar gå snett, säger han.