Det är med vemodig blick de blickar ut över skolgården. I morgon avslutas deras kapitel med St: Eskil, skolan som har varit som ett andra hem för tjejerna de senaste tre åren.
– Jag har nästan spenderat mer tid här än hemma, säger Hanna Mikulska som har läst programmet International Baccalaureate (IB) med engelska som undervisningsspråk.
Programmet ger eleverna behörighet till högskolestudier i mer än 100 länder, något som Hanna nu sökt vidare till inför hösten.
– Jag har sökt ett universitet i Belgien, ett i Nederländerna och ett i Dublin. Men jag har inte bestämt mig än för vilket det blir.
Alva Ottenäs har läst Samhällsvetenskapsprogrammet, med inriktning samhälle.
Hur känns det att gå ut med högsta betyg?
– Mina betyg har sett ut såhär sedan årskurs 9, så jag hade blivit överraskad om mina betyg hade sett annorlunda ut, säger hon och skrattar.
Tjejerna har lagt ned både tid, energi och själ i skolan. Men framförallt så har de hittat en studieteknik som fungerar för just dem, något som de båda menar är nyckeln till framgång.
– Studieteknik är svenska skolans största avsaknad i kursplanerna. Det är så många elever som har all förmåga för att lyckas men som inte har en fungerande studieteknik, för det lärs knappt ut i skolan i dag. För min del har detta inneburit att jag har fått testat och experimenterat mig fram för att förstå vad som fungerar och inte, säger Hanna Mikulska.
Vilka är era bästa studietips?
– För mig har det fungerat jättebra att komma in i en rutin, att till exempel direkt efter skolan gå till stadsbiblioteket. Jag tycker det är bra med en tredje plats, som inte är hemma och inte är skolan, där du kan fokusera, säger Alva Ottenäs.
Även Youtube-klipp, post-it lappar och att planera veckovis menar tjejerna är viktigt.
– Det gäller att aktivt komma ihåg det man har läst, flera gånger. Sen tror jag också att alla ämnen kräver olika studietekniker, så det är viktigt att anpassa. Men också att använda sig av lärarna, St: Eskil har fantastiska lärare, och de lärarna jag har haft har varit helt avgörande för min studietid, säger Hanna Mikulska.
Hur har ni hanterat tuffa perioder?
– Jag har aldrig känt av den här pressen som många talar om, att man "måste" göra någonting fast man inte vill, utan jag har alltid pluggat för att jag vill och för att jag tycker att det är givande. Jag älskar att lära mig nya saker och drivs utav utmaningar. Jag blir hellre utmanad än att känna mig understimulerad, säger Alva Ottenäs.
Hanna Mikulska fyller i:
– Jag håller med, däremot var jag rätt sliten i fjol när novembermörkret kom. Jag är tyvärr väldigt dålig på återhämtning, men jag har fått lära mig på IB att det inte går om man inte återhämtar sig. Äta, sova och ge tid åt meningsfulla saker är viktigt.
När jag frågar tjejerna hur det känns att lämna St: Eskil sker en lätt utandning.
– Det har varit tre väldigt speciella år, dels i världen, dels också personligt. Så jag känner mig mer klar än sentimental just nu. Nu vill jag ut och resa men också ge tid åt mitt intresse för konst, säger Alva Ottenäs som till hösten ska studera konst på Eskilstuna Folkhögskola.
Hanna Mikulska blir blank om ögonen.
– Jag är en väldigt sentimental person och har svårt att släppa saker som känts trygga. Man undrar ju ibland varför det som har varit så bra ska ta slut? Men samtidigt väntar ett nytt steg i livet nu.