Egentligen är det här Engelska skolans andralag i tävlingen. Men i och med att andralaget slog förstalaget i länsfinalen så är det de här tjejerna som åker ned till Malmö och fredagens finalpass.
I fjol hann man nästan inte förbereda sig alls utan satt på tåget ned till Malmö och tränade matematiska lösningar för brinnande livet. I år har man haft tid att titta närmare på samtliga uppgifter som förekommit under Pythagoras Quests historia.
Alla tre är så förberedda som de kan bli, och alla tre när en tyst förhoppning att det inte blir så mycket geometri i årets final.
– Vi är inte riktigt sams med den, säger Moa Bergman. Och på den här punkten kompletterar vi inte varandra särskilt bra, ingen av oss gillar den.
Alla slags förväntningar tonar Moa, Sofie och Sandra ned ganska snabbt.
– Det hela gick till utslagsfråga i fjol, och där lämnade Luleå snabbt in en uträkning som visade sig vara felaktig. Hade de lämnat in ett lika snabbt som korrekt svar hade Engelska skolans tappra representanter från Eskilstuna blivit tvåa.
I år har man hört talas om ett lag från Skåne som slog till med full poäng i sin länsfinal. Det inger en hel del respekt. Och samma lag från Luleå, som blev tvåa i fjol, knappt slagna av Eskilstunalaget i den allra sista utslagsfrågan, är säkert sugna på revansch.
Matematik är inte allt i världen heller.
– Det finns NO också, säger Sofie med ett litet leende.
Och så finns det litteratur som intresserar alla tre.
Sofie gillar fantasy, Sandra gillar manga och Moa, som vid sidan av matten har bild som ett favoritämne, har pejl på klassikerna. Hennes kombinerade lycko- och gosedjur, surikaten, är till och med uppkallad efter den kändaste av alla författare.
– Han heter egentligen Shakespeare, men kallas Will, och han är med överallt dit jag går.
Alla tre tjejerna ser lugna ut. Sofie och Sandra känner lite grand i magtrakten att det drar ihop sig till tävling. Moa rycker mer på axlarna.
Ingen eller ingenting kan ta i från dem nöjet att åka på äventyr till Malmö.
– Det får gå hur det vill i tävlingen, säger Moa bestämt. Vi kan komma sista till och med...
Ingen kan heller ta i från flickorna det faktum att de är sörmländska mästare. Två gånger om. Det är vackert så.
– Med lite tur får vi några timmar över så vi kan åka över till Köpenhamn... Vi tänkte först cykla dit, det verkar lagom långt, men det visade sig att det kan man inte med mindre än göra sig skyldig till ett lagbrott.
Det får bli tåg.