Anna Oscarsson fick kämpa för att få hjälp med sin psykiska ohälsa. Nu har hennes klubb Eskilstuna United inlett ett samarbete med Suicide Zero för att öka kunskapen. "Det känns fantastiskt".
Psykisk ohälsa är en folksjukdom som skördar offer. Varje år tar 1 500 personer sitt liv i Sverige. Nu ska Eskilstuna United "glidtackla psykisk ohälsa både inom och utanför klubben". Så står det att läsa i pressmeddelandet som tillkännagav klubbens unika samarbete med Suicid Zero.
Suicide Zero är en ideell organisation som jobbar för att radikalt minska självmorden i Sverige. För två år sedan ingick de partnerskap med Degerfors IF som första elitfotbollsklubb i Sverige och nu har Eskilstuna United tagit klivet och blir därmed den första damfotbollsföreningen att kroka arm med organisationen.
– Det känns väldigt bra att vi kan fungera som någon sorts katalysator. Målet är att flera ska börja engagera sig inom den här frågan. Ju fler som jobbar desto större skillnad kan vi göra, säger Anna Oscarsson.
Den 25-åriga försvararen, som gör sin tredje säsong i Eskilstuna United, står med varsitt ben på båda sidorna i det banbrytande partnerskapet. Som spelare i det allsvenska laget och som ambassadör för Suicide Zero. Den sistnämnda rollen fick hon efter att själv ha gjort en resa kantad av ångest och dåligt mentalt mående.
Det började för åtta år sedan. En 18-årig Anna Oscarsson gick andra året på gymnasiet i Göteborg och hade två år tidigare flyttat hemifrån för att satsa helhjärtat på fotbollen. Då kom den första ångestattacken.
– Jag visste inte vad det handlade om över huvud taget. Jag var inte bekant med ångest, jag hade ingen erfarenhet alls.
Anna Oscarsson började känna ett tryck över bröstet hon aldrig upplevt tidigare. Hon blev yr under träningar och svimmade till och med ett antal gånger. Symptomen ledde till att hon fick kolla upp sitt hjärta och när det visade sig att hjärtat såg ut precis som det skulle började Anna Oscarsson ana vad problemet var.
Anna Oscarssons dåliga mående triggades av de höga kraven som omgärdar henne som elitidrottsutövare. Hon tror att många andra på hennes nivå upplever samma sak.
– Men jag visste inte hur jag skulle hantera det, hur jag skulle be om hjälp eller ta hjälp. Jag pratade med min mamma, på sin höjd. Jag gav inte riktigt klubben (Jitex) chansen att hjälpa mig.
Åren gick, Anna Oscarsson bytte Jitex och Göteborg mot Hammarby och Stockholm och vidare till Östergötland och Linköping. Ångesten och det dåliga måendet var i olika grad ständigt närvarande och sommaren 2018 hade situationen stegrat. Anna Oscarsson kraschade inombords. Hon sov inte på nätterna, hade svårt att äta och panikångestattackerna kom på löpande band. Den enda plats där hon kunde stänga allt ute var på fotbollsplanen.
– Det var min trygga plats. Trots att jag mådde så dåligt lyckades jag prestera och gjorde en av mina bästa säsonger. Det gjorde att det kanske var svårt för de runt omkring att förstå.
På hösten 2018 var Anna Oscarsson deprimerad och led av ångestattacker. Trots det presterade hon bra på planen i Linköpings tröja.
För att verkligen få omgivningen att förstå tog Anna Oscarsson mod till sig och öppnade upp sig för sin dåvarande tränare i Linköping.
– Då var det som värst och mörkast. Jag berättade att jag inte kunde sova eller äta. Att jag kände mig som en robot, att jag gjorde allt jag skulle men att jag inte kände någon glädje. Jag försökte förklara hur läget var.
Hon gjorde det för att tränaren skulle få en förståelse för varför hon inte var sig själv som fotbollspelare men sträckte samtidigt ut en hand i hopp om att få hjälp. Men ingen tog emot den.
– Jag hade ett ärligt samtal med honom men jag fick aldrig någon återkoppling eller fråga om hur jag mådde efter det.
Det som fick Anna Oscarsson att till slut ta steget och söka professionell hjälp var att hon hade börjat prata med familj och vänner. Det var framför allt hennes mamma som var hennes stöttepelare och den som fick henne att löpa linan ut.
– Jag började inse att det inte skulle funka i längden om jag inte fick professionell hjälp.
När det var som värst sov inte Anna Oscarsson mer än fyra timmar per natt, hade svårt att äta och led av återkommande ångestattacker.
Att få den hjälpen upplevde inte Anna Oscarsson var så lätt som det borde. Väntetider och hänvisningar gjorde att det höll på att rinna ut i sanden.
– Det är jobbigt att ta steget att söka hjälp, bara att lyfta luren och ringa ett samtal när man mår så dåligt är tufft.
Räddningen blev landslaget, de tog henne på allvar och gav henne rätt kontakter. Därefter följde månader av terapi i Stockholm. Det tog åtta-nio månader innan Anna Oscarsson hade börjat hämta sig från sin depression. I dag har hon lärt sig hantera sin ångest, hon har fått rätt verktyg och hon mår bra.
– När det var som värst vakande jag upp med kraftig ångest sju dagar i veckan. Nu kan det vara att jag en gång varje eller varannan månad känner en klump i bröstet. Jag är bättre på att inte samla på mig en massa och vänta tills det exploderar. Nu ventilerar jag direkt.
Det var genom landslaget som Anna Oscarsson (mitten) till slut fick hjälp med sin mentala hälsa.
Anna Oscarsson har kunnat identifiera att hennes ångest till stor del bottnade i en känsla av otillräcklighet. Den känslan hade i sin tur triggats av höga krav, från henne själv men även från omgivningen. Både på och utanför planen.
– Jag ville vara den bästa fotbollsspelaren, bästa dottern, bästa systern, bästa vännen och få bra betyg i skolan. Samtidigt var jag fortfarande bara ett barn som hade lämnat all trygghet och flyttat hemifrån i en ålder där man försöker hitta sig själv. Jag var inte alltid så snäll mot mig själv.
Hennes situation är långt ifrån unik. Att ta ett tidigt steg in i vuxenlivet och omgärda sig med höga krav är verkligheten för många unga elitidrottare. Det fick Anna Oscarsson bekräftat när hon valde att berätta om sitt mående för två år sedan.
– När jag gick ut om min psykiska ohälsa var det många som skrev till mig i olika forum som hade liknande erfarenheter eller mådde dåligt själva. Det känns bra att kunna hjälpa andra med min historia, det är målet.
Anna Oscarsson upplevde att hon fick allt stöd i världen när hon hade gjort illa sitt ena baksida lår. Men när hon öppnade upp sig om sitt dåliga psykiska mående för sin dåvarande tränare 2018 uteblev responsen.
Att just våga berätta är något som Anna Oscarsson hoppas kunna inspirera andra till.
– För mig blev det livsförändrade när jag började prata om det, då började jag bearbeta allting. Varje gång jag pratade om hur jag mådde blev det lite lättare. Det lättade på trycket över bröstet varje gång.
Anna Oscarsson återkommer ofta till att våga, på olika sätt. Det är också en stor del i Eskilstuna Uniteds samarbete med Suicid Zero. Alla spelare i a-laget och akademin, alla anställda och ledare samt styrelseledamöter kommer att genomgå Suicid Zeros utbildning ”Våga fråga”. Den syftar till att öka kunskapen om hur man kan identifiera och upptäcka psykisk ohälsa och vad man kan göra om man har någon i sin närhet som mår dåligt.
– Det handlar om att ha rutiner och en handlingsplan om man märker att någon i klubben mår dåligt eller om man stöter på någon annan med psykisk ohälsa. Vi måste öka kunskapen, vi behöver mer kunskap i ämnet för att kunna hjälpa till.
Anna Oscarsson vill få andra att våga prata. Det var när hon tog det steget som hon började läka. "För mig blev det livsförändrade".
Hon är övertygad om att problemet med psykisk ohälsa inom idrotten är mer utbredd än vad som är känt och hon ser ett stort behov av att klubbar börja fokusera på det mentala måendet lika mycket som på det fysiska.
Eskilstuna Uniteds partnerskap med Suicid Zero hoppas hon ska leda till att fler föreningar ska skaffa sig rutiner för hur man fångar upp och stöttar de som mår dåligt.
– Samtidigt som det är det absolut roligaste man vet och det man brinner för så är det en press att spela fotboll och tävla på den här nivån som jag nog inte hade insett. Det är en ständig press dag in och dag ut. Från mig, klubben och omgivningen, en press som jag tror är lätt att glömma bort.
Försvararen Anna Oscarsson är inne på sin tredje säsong i Eskilstuna United.
Det var två händelser efter kampen mot depressionen som fick Anna Oscarsson att själv vilja engagera sig för Suicid Zero. Den första inträffade precis efter att hon börjat hämta sig efter depressionen. Hon ådrag sig då en skada på ena baksida låret och fick plötsligt den uppmärksamhet hon saknat.
– Då var det en drös människor som brydde sig om min baksida, men ingen hade följt upp min psykiska hälsa. Det blev ett väldigt wake up call. Jag fick frågan hur baksidan var varje dag när jag kom till träningen men ingen fråga om hur jag faktiskt mådde, trots att jag hade försökt öppna mig.
Där föddes viljan för Anna Oscarsson att på något sätt bidra med sina egna erfarenheter för att få till en förändring, men hon visste inte riktigt hur. När hon kort senare, under en rast på banken där hon jobbade extra, av en slump kom över en artikel om herrfotbollsspelaren Richard Magyar föll allting på plats. Han hade nyss blivit ambassadör för Suicid Zero och berättade i artikeln om sin resa med psykisk ohälsa.
– Jag började nästan gråta. Jag fick gåshud för det kändes som att han pratade om exakt det jag hade gått igenom året innan.
I dag har Anna Oscarsson klivit ut ur mörkret och lärt sig hantera ångesten. Nu är hon ambassadör för Suicide Zero och vill hjälpa andra som behöver samma vägledning.
Anna Oscarsson hade tidigare varit klubbkompis med Richard Magyar i Hammarby och tog kontakt med honom. Nu har hon själv varit ambassadör för organisationen i två år.
– Att jag har engagerat mig och jobbar med Suicid Zero har gett mig en helt annan kunskap och det har också bidragit till mitt läkande och bearbetande. Det har gett mig massor på flera olika plan.
Anna Oscarsson var drivande i att Eskilstuna United skulle ingå i det banbrytande samarbetet. Men att klubben skulle ta sig an det såg hon som långt ifrån självklart.
– Jag hoppades på det här men hade inte för höga förhoppningar eftersom klubben är involverade i så många andra engagemang och projekt. Jag är väldigt glad att de ändå direkt kände att det var något de vill göra. Det känns fantastiskt för mig eftersom det är en fråga jag brinner mycket för.
Och som hon nu får brinna för tillsammans med sin klubb.
– Det känns så fint att vi nu gör det här allihopa tillsammans.