– Det blev en ovanligt kort säsong för vår del, den här sista säsongen, men nu får det lov att räcka.
Makarna är båda en bit över 70 och kan nog tänka sig att odla vidare i några år till. Men då inget alls i formen av en affärsrörelse utan bara till eget husbehov.
Ska man fortsätta så krävs ganska stora investeringar och en fortsatt investering med väldigt mycket av den egna energin.
– Det är väldigt mycket jobb med att driva en odling av det här slaget, säger Norodd Flormælen.
På frågan om verksamheten ändå gått bra lyder svaret: Jodå i perioder.
Allra första året var det en strid på kniven med naturens krafter. Bävern var i färd med att bygga dammar i den bäck som är livsviktig för bevattningen av fälten. Och rådjuren gick hårt åt både jordgubbar och plantor.
– Året därpå fick vi plantera ut nya jordgubbsplantor och sedan har vi väl haft några riktigt goda år, säger Vivi-Anne.
– 2004 var ett minnesvärt bra år, då hade vi väldigt mycket jordgubbar och parkeringsplatsen här nere var i stort sett full. Jag tror vi fick en skörd på cirka 5 000 kilo jordgubbar sammanlagt det året.
Några somrar har varit så heta och torra att man tvingats vattna hela nätterna, andra somrar har varit så regniga att man fått fundera på hur man enklast ska lyckas dränera fälten.
En och annan sommar har man haft bekymmer med organiserad brottslighet.
Norodd morrar lite vid minnet:
– Jordgubbstjuvar som var här nattetid och plockade av säkert flera hundra kilo jordgubbar och stod och sålde dem på torget dagen därpå. Inte bra, inte bra.
Vivi-Anne tar hand om kunder som dyker upp, och förklarar gång på gång att det nu börjar bli väldigt avplockat. Ni är förstås hjärtligt välkomna att leta, men jag är rädd att det kan börja bli glest mellan jordgubbarna.
Och de som hittat en liten hink eller två blir glada när det visar sig att de kan checka ut med 50 procent i rabatt. Några blir förskräckta när de får höra att det inte bara är på sista versen för säsongen. Utan över huvudet taget.
– Jaha, var det därför skyltarna tagits bort, säger Kerstin Milby och skiljs med en stor kram.
– Vi ses ändå, hoppas jag.
Under åren som gått är det åtskilliga skolungdomar som haft lite inkomster från några veckors intensivt arbete på fälten. Omkring 20 skolungdomar har varje år haft ett arbete att gå till.
4 timmar om dagen har makarna åtminstone kunnat erbjuda lite verksamhet med lite rensning av ogräs och pyssel med jordgubbsplantorna.
Men det är inget man blir förmögen på.
– Nej, det kan man väl inte säga.
Det är heller inte pengarna som varit det primära målet med jordgubbsodlingen. I flera år har makarna skickat ned i stort sett allt överskott till flera olika biståndsprojekt i västra Afrika. Bland annat ett skolbygge i Gambia.
– Vi har en relation till just Afrika eftersom min man jobbat där i flera år.
Lite grand har man funderat på om någon skulle vilja ta över. Men intresset ser ganska blekt ut.
– Det är för mycket jobb och för lite betalt, tror Norodd.