Valentyna Liubushkina kom till Sverige tillsammans med sitt barnbarn Olena strax innan kriget bröt ut. Deras liv som flyktingar började redan 2014, nÀr Ryssland gick in med sina trupper i regionen Donetsk.
â Vi bodde i Chartsyzk, men en missil slog ner i vĂ„r lĂ€genhet, sĂ€ger Valentyna och pekar pĂ„ en bild av den förstörda lĂ€genheten. Dessutom ockuperades vĂ„r stad Chartsyzk av ryssarna. Vi förlorade vĂ„rt hem och kan inte Ă„tervĂ€nda, fortsĂ€tter hon.
Under flera Är flyttade familjen till olika ukrainska stÀder i hopp om att etablera sig pÄ den fria sidan av Ukraina, men hoppet försvann nÀr kriget bröt ut över hela landet:
â Vi flyttade till Sverige i början av 2022. Först bodde vi i Flen, men sedan ett Ă„r tillbaka har vi en lĂ€genhet i Eskilstuna och nu bor vi hĂ€r, sĂ€ger Valentyna.
Barnbarnet Olena Àr 15 Är gammal. Hon började studera pÄ svensk skola och kan redan uttrycka sig lite pÄ svenska, medan Valentyna försöker lÀra sig pÄ egen hand. Hittills har SFI inte varit tillgÀngligt för ukrainska flyktingar:
â Som ni kan se hĂ€nger mina anteckningar med svenska ord pĂ„ vĂ€ggarna. Jag lĂ€ser olika böcker, försöker skriva ner nya ord och memorera dem, sĂ€ger Valentyna.
â Att kunna gĂ„ pĂ„ SFI och lĂ€ra mig sprĂ„ket Ă€r otroligt viktigt för mig. Vi hoppas att kunna stanna kvar hĂ€r i Sverige för att vi har ingenstans att Ă„tervĂ€nda till, berĂ€ttar hon.
â Det Ă€r bra att jag kan börja gĂ„ pĂ„ SFI. Det Ă€r ett sĂ€tt att lĂ€ra mig mer om svensk kultur och förhoppningsvis integrera mig i samhĂ€llet, sĂ€ger Valentyna.
Hon visar olika bilder frÄn deras liv i Ukraina. DÀr hemma skapade hon keramik och lÀrde andra att dreja. HÀr i Sverige vill hon gÀrna fortsÀtta skapa konst och undervisa den till svenskarna.
â Jag drömmer om att driva egen keramikverkstad hĂ€r i Eskilstuna och lĂ€ra ut drejning för lokala invĂ„nare, men som ni kan förstĂ„ handlar det ocksĂ„ om sprĂ„ket, sĂ€ger Valentyna.
â DĂ€rför Ă€r jag sĂ„ tacksam för möjligheten att lĂ€ra mig svenska hĂ€r i Eskilstuna.