"Jo, det gör ont i ansiktet, men det känns ändå mycket bättre än i går", säger Jan Arvhult.
Det är en beundransvärt optimistisk Jan Arvhult som tar emot från sjuksängen på Mälarsjukhusets akutvårdsavdelning på måndagsförmiddagen.
Ansiktet är rejält blåslaget, båda knäna skrapade och handlederna ömmar. En sjuksköterska tittar in och påminner om eftermiddagens besök till ögonläkaren.
Blåslagen och rejält omtöcknad. Jan Arvhult anser trots allt att han haft en rejäl tur.
– Vad ska man säga? Jag mår efter omständigheterna bra. Någon däruppe måste anse att jag har lite mer att uträtta här på jorden. Att dö ute på en gata i Eskilstuna är inget för mig, säger han – inte utan en viss glimt i ögat.
Det var i lördags, under en promenad i Borsökna med yngsta sonens hund, som det bokstavligen kunde ha varit över för Jan Arvhult.
– Jag hade precis skickat ett sms till sonen att allt var bra och att jag gick på en liten stig som leder fram till deras gata, Farmvägen.
– Hundens sele är lite opålitlig, vilket gjort att han tidigare lyckats smita och jag vet att jag lutade mig framåt för att fixa till den.
Därefter blev det svart och efter uppskattningsvis drygt 20 minuter hittades Jan Arvhult på gränsen till livlös i en stor blodpöl.
Björn Arvhult, på platsen där hans pappa Jan Arvhult hittades i en blodpöl efter en smitningsolycka i lördags.
"Jag har haft tur, men det har bilisten som körde på mig också. Det bästa vore att denne kliver fram och själv kontaktar polisen", säger Jan Arvhult.
– Jag minns ingenting av eller direkt efter själva smällen. Jag är övertygad om att jag blev påkörd av en bilist, som sedan fick panik och stack från platsen, säger han.
De första Jan Arvhult minns är att han tittar upp i taket på ambulansen och att någon justerar några lådor.
– Jag vet bara att jag höll i ett koppel och var ute med en vit hund. Jag kan inte minnas att någon var med mig på platsen och jag är tacksam för att tjejen hittade mig. Det är lite dimmigt allting.
Äldsta sonen Patrik Arvhult sitter i en besöksstol intill sin pappa och stöttar under samtalet.
"Vi har haft tillräckligt med tragedier i familjen den senaste tiden. Nu räcker det", säger Jan Arvhult, här med besök av sonen Patrik.
"Svensk sjukvård är fantastisk – den som säger något annat får tänka om. Här arbetar osjälviska människor som gör sitt yttersta för mig".
– Det var tur i oturen. Det är onödigt att få ansiktet krossat av en bil en lördag, men pappa har trots allt haft tur – han kunde ha blivit hjärndöd.
– Det senaste dygnet har han återhämtat sig fantastiskt bra och en del svullnader i ansiktet har gått ned. Kroppen verkar ha klarat sig, men det är inte uteslutet att ansiktet behöver opereras, säger han.
Både Patrik Arvhult och hans pappa är konfunderade över platsen där händelsen inträffade.
– Villakvarter där bilister kör i max 30. Det är många barn på sparkcyklar att ta hänsyn till och åker man dit med bil gör man det för att besöka någon man känner, resonerar Jan.
Polisen misstänkte ganska omgående att Jan Arvhult hade blivit påkörd och gjorde själva en anmälan om trafikolycka smitning och vållande till kroppsskada.
Jan Arvhult, 74, blev ordentlig blåslagen i lördagens smitningsolycka i Borsökna.
Under måndagen besökte flera av Jan Arvhults barn honom på Mälarsjukusets akutvårdsavdelning. Här får han en kram av sonen Patrik.
– Ja, jag har haft en jävla tur – men det hade han också, bilföraren som körde på mig.
– Hade han lyckats ta livet av mig – och det tror jag inte var avsikten – så hade detta varit än mer allvarligt, säger Jan Arvhult och fortsätter:
– Vi har haft tillräckligt med tragedier i familjen den senaste tiden. Min hustru gick bort för nästan precis ett år sedan och nu var det även nära för min egen del.
Jan Arvhult säger sig inte hysa något agg gentemot den som sannolikt kört på honom och stuckit.
– Nej, det är inte konstruktivt någonstans. Han blev förmodligen skiträdd och nu lider han nog stora kval över att ge sig till känna eller inte.
– Han borde för sin egen sinnesfrid skull vända sig till polisen och berätta hur det ligger till. Det blir inte bättre av att vänta.