Ulla Olesens föräldrar ligger begravda på S:t Eskils kyrkogård ute vid Ekeby. Flera gånger när hon varit där för att hedra sina föräldrar har saker som hon och hennes dotter lagt dit varit borta.
– Man ser när man är därute att det saknas saker från andra gravar också. Det känns fruktansvärt, tårarna bara rinner när man kommer ut och upptäcker att saker är borta. Jag förstår verkligen inte hur man som människa kan göra en sån här sak, säger hon.
Ulla Olesen berättar vidare att hon har flera i sin bekantskapskrets som varit med om samma sak. Och att hon har vänner som jobbat på kyrkogården som vittnar om att det här sker dagligen.
Maths Gustavsson har upplevt precis samma sak.
– Det är tragiskt. Jag blir så jävla irriterad på det här och det är inte första gången heller, säger han.
Det har hänt flera gånger, menar du?
– Ja, absolut. Det hände min frus mammas grav förra året, det var ljus, blommor och en skylt där det stod "jag älskar dig" som försvann. Och i år försvann det hållare och ett värmeljus med batteri som ska brinna 600 timmar, säger han.
Han har också hört väldigt många andra som upplevt samma sak, vilket Daniel Sandberg, som är chef för begravningsverksamheten i Eskilstuna Pastorat, också vittnar om.
– Det här är inga nyheter, tyvärr. Du får inte ha dina grejer för dig själv någonstans längre, men klart att det är tråkigt, säger han.
Finns det något ni kan göra åt det?
– Kyrkogårdar ska ju vara öppna. Det vi kan göra är väl att se över belysningen. Vi håller på just nu på S:t Eskil med en treårsplan att lysa upp gångstråk med mera. Jag vet att kameror har diskuterats på andra ställen, men den är 20 hektar stor kyrkogården, så det är inte aktuellt, säger Sandberg.
Både Ulla Olesen och Maths Gustavsson känner en avsky mot förövarnas
– De ska vara glada att jag inte nitar dem rakt av. Klappat till dem så det bara visslar om det, skälla ut de som gjort det här efter alla konstens regler och ifrågasätta vilken moral de har. Så hade jag velat göra, jag vet att man inte får göra så men det är så det känns, säger Olesen.
Maths Gustavsson, igen.
– Du vill inte veta vad jag hade gjort. Men jag tycker det är bra att du uppmärksammar det här. Då kanske vederbörande läser det här och får sig en tankeställare, säger han.