– Så här ser det ut nästan jämt, det är alltid strålande solsken, vittnar personalen på skolan. En gång på de senaste femton åren har vi tvingats flytta in avslutningen i idrottshallen.
En gång är som bekant ingen gång. Det räknas inte.
Vi ställer oss i pur häpnad och blickar ut över folkhavet som möter oss på skolgården. Det är elever, skolpersonal, föräldrar och förmodligen också en och annan mor- och farföräldrar så långt ögat når.
Ingen vill missa elevernas hyllningssånger till sommaren och ingen vill missa att fira av de 150 elever från de fem niondeklasser som nu från och med i höst ska lära sig att styra stegen mot helt andra skolor.
Alla njuter i fulla drag när de bjuds på Kents undersköna "Sverige" i perfekt stämsång och musikläraren Carna Fredriksson får alla elever att ta i från tårna i sången som kanske heter något annat, men som har textstrofen:
"Jag klarar vad jag vill
och kanske lite till"
Och eftersom det är sista dagen på skolåret så bjuds vi självklart även på "Idas sommarvisa" och sköna exotiska rytmer i "Sommarsalsa".