Många av de enstaka tallarna som lämnats kvar på de stora hyggena har blåst omkull sedan bilderna togs.
Kristina Bäck och hennes sambo köpte ett torp i Hedlandet av Sveaskog 2017. I dag är hon förtvivlad över hur hon anser att företaget förstör naturreservatet. När all planerad avverkning är klar kommer deras fastighet att vara granne med flera kalhyggen.
– Vi har renoverat torpet med tanken att bo där mer i framtiden. Länsstyrelsen och Sveaskog har länge planerat hur mycket som ska avverkas, men jag har tänkt att inne i naturreservatet blir det i alla fall ingen avverkning. Av skötselplanen framgår mycket otydligt att det ska avverkas där, och inte den omfattning som nu sker.
Sveaskog har hävdat att mycket av den kraftiga avverkningen gjorts på grund av granbarkborrens framfart i naturreservatet, något Kristina Bäck inte köper helt.
– I de områdena har många lövträd också tagits ned. Jag ringde och ifrågasatte det, och Sveaskog förklarade att de varit tvungna att hugga ner lövträden när de gjorde vägar för avverkningsmaskinerna. De höll med om att området blev mer sönderkört än de tänkt.
– Det här är ett område med många fridlysta och hotade fågelarter. Holkar och skog försvinner, och markfloran är sönderkörd på många håll där människor vandrar och plockar svamp och bär. Skövlat blåbärsris tar över 60 år att komma igen.
En annan stugägare i Hedlandet vittnar om hur förstört området blivit.
– Avverkningen har varit planerad sedan länge, träd har varit markerade i flera år, långt innan barkborren skapade problem. Det finns ett förbehåll för produktionsinriktat skogsbruk, men det kan omöjligen vara meningen att det ska ske i den här omfattningen. Nu möts besökaren av stora kalhyggen. Det finns ingen information om var man hittar vandringslederna och vilken skog som är skyddad från avverkningen. Allt ser bara rent fördjävligt ut, och tyvärr är det nog lika mycket skog till som ska avverkas.
– Det här förstör för så många människor. Speciellt det här året har Hedlandet med sin vackra natur och djurliv varit ett väldigt populärt utflyktsmål. Naturreservatet är ju skapat för rekreation, det är sniket av Sveaskog.
Och det håller Eskilstunas naturskyddsförenings ordförande Sten Ullerstad med om.
– Sveaskog är i sin fulla rätt att bedriva skogsbruk, jo. Och på sina ställen har skogen behövts tas bort. Men de avverkar nu betydligt mer än vad som var sagt, och så skyller de på barkborren. Men ett naturreservat har sitt eget ekosystem, de träd som dör tas om hand av andra organismer och annat liv. Barkborren gynnar exempelvis vissa fågelarter.
Sten Ullerstad ingår i en grupp som jobbat med ett informationsmaterial om Hedlandet.
– Men det blir aldrig färdigt, Sveaskog förstör möjligheterna och vill inte ha med oss att göra. Jag är övertygad om att detta bara handlar om att Sveaskog har sina avkastningskrav de måste tillgodose. Hugger de ner mer skog blir det högre avkastning till finansminister Magdalena Andersson.
Delar av rekreationsområdet är sönderkört och förvandlat till lervälling av skogsmaskinerna. Här under försvinner såväl vandringsstigar som fågelholkar och svamp- och blåbärsmarker, hävdar kritiker.
Sveaskog är Sveriges största skogsägare och jobbar på uppdrag av staten. Rune Andersson är planeringsledare för Hedlandet.
– Enligt skötselplanen får vi bruka 55 procent av området medan resten är avsatt för ren naturvård. Det innebär att vi genom skötsel gynnar skog och arter som behöver ljus och värme, att vi hugger fram och främjar betesmarker, och att skogen i övrigt får stå orörd och sköta sig själv. Och jag kan garantera att det även fortsättningsvis finns mycket död ved på Hedlandet.
– Vi har satsat mycket på att behålla det gamla landskapet genom naturvårdande insatser. Sedan har vi haft otur. Efter den heta sommaren -18 drabbades Sörmland hårt av granbarkborrangrepp och Hedlandet är värst drabbat i länet. Det har gjort att vi fått hugga hårdare än vi tänkt på vissa ställen, men i stället har vi sparat frisk granskog som från början var tänkt att avverkas.
Att det blir spår i marken efter avverkning på Hedlandets lermarker är svårt att komma undan, säger Rune Andersson. Men större skador ska repareras i efterhand. Och de lövträd som åkt med i avverkningen har antingen stått i vägen för maskinerna eller riskerat falla över ledningar, vägar och staket.
– Men vi har stora planer på plantering och självföryngring med lövträd, framför allt björk. Och nu har vi märkt upp vandringslederna och ställt ut nya rastbord. Jag fick de nya, stora informationstavlorna i fredags och ska åka ut och sätta upp dem så snart det går. På sikt blir Hedlandet ett fantastiskt landskap.