Den 27-årige pianisten, med rötterna i Göteborg, kallar sedan några år tillbaka Helsingfors för sin hemstad. Och det går bra på andra sidan Östersjön. Så sent som i mars i år vann Martin Malmgren första pris i Finlands största pianotävling, Ilmari Hannikainen-tävlingen i Jyväskylä. Förra året kammade han dessutom hem första pris i Ljunggrenska tävlingen, Sveriges största tävling inom klassisk musik för unga utövare.
Meritlistan är längre än så, och Martin Malmgren berättar att han redan från början visste vad han ville åstadkomma vid pianotangenterna.
– Som ung gjorde jag inte en enda pianoläxa som min lärare gav mig. Jag lärde mig precis det jag ville, och jag tror att både jag och folk omkring mig rätt tidigt insåg att det inte fanns någon anledning att stoppa mig från att spela piano på mitt sätt.
På det viset är han typiskt svensk, enligt sina egna observationer, i jämförelse med hur finska musiker skolas.
– Generellt sett så lägger finska utbildningar väldigt mycket vikt på det hantverksmässiga och man får en gedigen utbildning från tidig ålder. I Sverige fokuserar man mer på det musikaliska och kanske tappar lite av det tekniska. På det sättet har jag tjänat på att ha tagit del av båda länders pianokulturer, berättar Martin.
Skulle du säga att du har formats till att bli den ultimata pianisten? Jag letar efter en schysst rubrik här.
– Hahaha! Nej, den rubriken vill jag undvika!
Han säger att en baksida med den finska mentaliteten är att musiker ofta förväntar sig att det ska finnas en lärare som styr och ställer.
– Det finns en förväntan att någon ovanifrån ska säga till en hur och vad man ska spela, har Martin noterat.
Hans pianokunskaper har bland annat tagit honom till andra sidan Atlanten där Martin bland annat spenderade en hel sommar i Kalifornien. Utöver att spela mycket piano fick han även en inblick i hur musikakademier där finansierades.
– Där är ju inte sådan verksamhet statligt finansierad, utan det är privata och rika amerikaner som donerar pengar som håller musikinstitutioner vid liv. Och den som donerar mest får en konsertsal döpt i sitt namn. Där finns också väldigt många masterclasses för öppen publik, och man jobbar mer på att skämta med publiken och underhålla dem på ett annat sätt än här hos oss. I Finland är det ju helt tvärtom - här ska man inte hålla på och flamsa runt utan spela musik.
Om han kommer att dra några skämt i kväll i Sandvik utanför Malmköping är oklart. Däremot kommer han och violinisten Tobias Ringborg att bjuda på mycket musik. Duon möttes under Ljunggrenska tävlingen, där Tobias Ringborg satt i juryn, och höll kontakten efteråt. Sakta växte det fram ett koncept om att spela tillsammans och tidigare i veckan spelade de ihop för första gången.
– Det är alltid väldigt spännande när man spelar ihop för första gången. Man känner in varandras temperament och spelstil och arbetar fram en gemensam vision, berättar Martin.