Temat för seminariet som arrangerades av Eskilstuna jämställdhetsutskott, var mäns våld mot kvinnor ur barnets perspektiv och bland föreläsarna fanns Marie Granlund från Resursenhetens verksamhet Se oss, som underströk att det alltid finns hjälp att söka och få.
Hon slog bland annat fast att varje bråk i hemmet skapar ett trauma, som man säkert kan stuva undan en tid.
— Ett trauma går att läka, det går att starta en läkningsprocess. Men först måste då bråken upphöra.
Marie Granlund menar att personalen på förskolor och skolor måste bli avsevärt mer observanta för vad barnen både säger och gör.
— Slå inte undan en mening som antyder att det förekommit bråk hemma. Ställ frågan vad hände då? Och tänk på att det barn som ger dig förtroendet de måste förtjäna din odelade uppmärksamhet. Lyssna på dem.
Hur känner man igen ett barn som eventuellt blir vittne till våld i hemmet och som inget säger?
— De har ont i magen, de är trötta, de kan tala om mardrömmar. Men det är inte säkert, de kan lika gärna hävda att allt är bara bra. Inga problem alls.
Andra signaler kan vara att barnet aldrig kan ta hem en kompis. Av det enkla skälet att hemmet inte är den trygga plats det borde vara. Eller också har barnet svårt att vara borta från mamma.
— Det finns till och med barn som bäddar in sin upplevelse bakom ett försvar att det inte hänt. Det var en mardröm eller det var en inbillning.
— Barn utvecklar alltid strategier. En del barn försöker försvara eller skydda sin mamma, eller småsyskon på olika sätt. Ibland händer det att ett barn ringer polisen och inte sällan är de beredda på att själva ta på sig skulden. Pappa bråkar men det är egentligen mitt fel, det var jag som undrade om jag fick lämna maten...
Helen Wretling underströk att just detta är en prioriterad fråga i Eskilstuna. Mäns våld mot kvinnor finns i alla samhällsgrupper, och alla måste vara observanta på varningssignaler.
— Det kan handla om en man som är så omtänksam så att han skjutsar dig till jobbet, han ringer dig visserligen nästan hela tiden.
— Det kan vara omtänksamhet, men det kan också vara fråga om ett kontrollbehov, säger Helen Wretling. Känner du att ditt handlingsutrymme börjar kännas begränsat så kanske det beror på just det att det verkligen är det.
Från Frejaskolan i Gnesta medverkade personal som berättade om ett projekt på skolan där man har noll tolerans mot alla former av bråk. Det finns helt enkelt inget skojbråk. Och här hävdade de medverkande att man redan börjat skönja en mindre stressad miljö, och faktiskt att killarna betyg förbättrats en lite aning.
— Vi tror att vi är på rätt väg.