Farmodern döms till villkorlig dom efter att ha frihetsberövat sitt barnbarn.
Det äldsta barnet, en pojke i nedre tonåren, upplevdes som bråkig, och enligt kvinnan lyssnade han inte på hennes förmaningar. Pojken förstörde möjligheten för de andra syskonen att äta lunch och han ska ha hotat förstöra en av syskonens skor.
I det läget kände sig kvinnan nödgad att låsa in pojken i ett sovrum.
Pojken var inte nöjd med beslutet. Han ropade att han ville bli utsläppt, bankade på dörren och försökte även att ta sig ut genom ett fönster. Efter cirka 20-30 minuter, när pojken hotat att sparka sönder dörren, släpptes han ut.
Händelsen ledde till en polisanmälan, åtal och nu även en fällande dom.
Kvinnan har erkänt att hon låste in pojken på det sätt som åklagaren beskrivit.
Hon har dock sagt att hon inte kan acceptera att bli dömd för brott. Hon anser sig ha agerat i nöd och uppgett att hon inte kunde lösa situationen på något annat sätt.
Göteborgs tingsrätt konstaterar att kvinnan rent faktiskt frihetsberövat pojken under en "inte obetydlig tidsrymd".
Åklagaren i målet var tydlig med att brottet borde bedömas som mindre grovt.
Den uppfattningen delar tingsrätten som funderat mycket på om åtgärden av något skäl var försvarlig och inte borde föranleda straffansvar.
En enig tingsrätt kom dock fram till att svaret på de frågorna är nej och dömde kvinnan för olaga frihetsberövande.
Omständigheterna var inte sådana att det förelåg fara för någons liv, hälsa eller egendom, enligt domstolen.
"Även om målsäganden (pojken) varit mycket uppjagad och störande har någon nödsituation i straffrättsligt hänseende inte förelegat", skriver tingsrätten.
Tingsrätten uttrycker vidare att "det finns en klar acceptans för att i det akuta skedet avstyra fortsatt bråk och sära på de som bråkar, till exempel genom att placera dem i olika rum med åtföljande tillsägelse att stanna på rummet eller på annat sätt sära på dem".
Däremot är det inte accepterat att utöver detta rent faktiskt beröva personen friheten genom att låsa in personen på rummet.
"Ett sådant agerande går utöver gränsen för vad som får anses vara socialt accepterat och kan inte leda till straffrihet".
Påföljden för kvinnan som är tidigare ostraffad och lever ett socialt och ordnat liv, blev villkorlig dom.
Tonåringens målsägarbiträde framförde att det fanns önskemål om att föra en skadeståndstalan. Då pojkens vårdnadshavare inte var överens i den delen kunde något krav inte läggas fram.