— Det är en humorföreställning som behandlar den allvarliga frågan om att åldras. Så fort man föds blir man ju äldre. När det börjar luta lite utför kan det kännas jobbigt. Då kan det vara bra se något där man skojar om det som är svårt på ett bra sätt.
Du har sagt om åldrandet att "man ska skratta åt eländet". Finns det inte något positivt med åldrande?
— Det finns ganska mycket som är positivt med att åldras. När det gäller mitt liv har jag ända sedan jag fyllde 30 känt att det blir bättre och bättre. Jag började till exempel acceptera saker som jag hade varit nojig över, och så har det fortsatt. Jag tycker att jag är coolare i dag på ett sätt, genom att jag är tryggare i mig själv och inte bryr mig så mycket om vad andra tycker. Jag vet vad jag vill och kan säga det.
Föreställningen bygger på texter av Richard Fuchs som brukar vara ganska vass. Är det skarp och elak humor i din föreställning?
— Jag har tänkt mycket på det, och gjort monologen lite snällare än den var från början.
Är inte det lite ovanligt för en komiker i dag att leverera snäll humor?
— Jag tycker att det ibland går lite till överdrift med elaka skämt, ibland är det roligt men jag vill ha det lite rundare i kanten.
Du ska göra en monolog i två akter om 45 minuter vardera. Är inte det ett psykiskt och fysiskt styrkeprov?
— Det är det på ett sätt, men genom att föreställningen är så rolig har man publiken med sig som motspelare. Det gör att det går lättare. Sedan är som om tiden upphör när man står på scenen.