Det har gått en månad sedan branden på Eskilsgatan när vi träffar 75-åriga Håkan Olsson på Vilsta Sporthotell, där han nu bott sedan 9 november.
– Jag ringde och pratade med mitt försäkringsbolag direkt som godkände boendet, men så fort jag får tag på något annat så sticker jag, säger Håkan Olsson.
Betalar du för hotellet själv?
– I början betalade försäkringsbolaget rubbet, men nu kanske jag får betala en del själv.
Under brandnatten blev han väckt av två kvinnliga poliser med gasmasker som bankade på hans lägenhetsdörr.
– Jag trodde först det var något fyllo som panga på dörren. Så jag vände mig om och somnade om igen. Då var klockan 02.30 och det hade brunnit i en halvtimme. Men sen kom de tillbaka och dunkade på ännu mer och då tittade jag ut och såg hur det blinkade på gatan. Då förstod jag att det var allvar, säger han.
Han öppnar dörren och poliserna skriker till honom att det brinner, att han måste ta på sig kläder och ta sig ut.
– Det skulle vara trevligt att träffa dem igen, för att kunna tacka, säger han.
Brandmännen har han redan tackat. Bara dagar efter branden åkte han till brandstationen.
– Jag åkte till Ica Maxi och köpte 50 kanelbullar som jag åkte ner och bjöd på.
Tillbaka till nutid och hotellet. Håkan visar runt i lobbyn där han äter frukost och sen går vi upp på hans rum. Rummet är litet och väldigt varmt.
– Jag har nästan inga tillhörigheter här. Det är lite kläder och datorn där, som jag använder för att leta lägenheter på, säger han.
Fyra gånger har han varit tillbaka i lägenheten efter branden. För att hämta lite underkläder och lite kontanter.
– Men jag måste alltid höra av mig och ha någon med mig när jag går in. Det är rädda för plundringar tydligen, de har bytt låsen på alla ingångar så jag kommer inte in.
Hur är det att åka tillbaka?
– Det är jobbigt. Sunkigt, tyckte jag.
För några dagar sedan pratade han med fastighetsägaren, MB Fastigheter, då fick han ett mardrömsbesked.
– Jag får inte flytta tillbaka på två år. Många av lägenheterna ska saneras och renoveras, byta golv och bila bort och det kan ta tid, säger han.
Gäller det alla andra i huset också?
– Som jag har förstått det, ja.
Hur känns det?
– Det känns jävligt jobbigt. Jag har ju bott på Eskilsgatan sedan 1976. Och det som känns extra jobbigt är att min lägenhet är helt intakt, det finns inga skador alls, inga rökskador, inga fuktskador, det luktar inte ens illa. Det känns skitkonstigt, säger Håkan.
Totalt handlar det om 23 lägenheter och ett 60-tal personer plus lokalhyresgästerna som inte kommer kunna flytta tillbaka till sina hem på upp till två år.
Hur länge Håkan Olsson blir kvar på hotellet vet han inte, men han letar aktivt efter en ny lägenhet. Han beskriver det som svårt, men hyresvärden har sagt att de ska hjälpa till – om det dyker upp något.
– Jag har registrerat mig på hur många ställen som helst, men det är väldigt långa köer, säger han och fortsätter:
– Men det är skönt att kunna bo någonstans. Göran (Pettersson, som äger och driver hotellet, reds. anm) och hans anställda här är alla tiders, det är som en enda stor familj, så det är en liten tröst, säger han.
Tror du att du kommer flytta tillbaka sen?
– Nej. Om jag får tag i något annat så tror jag inte det. Då kommer man väl ha mardrömmar om det där poliserna i gasmask. Jag vill bara komma härifrån så fort som möjligt.