Att vara läkare är ett livslångt lärande, och inget åtta till fem-jobb, konstaterar Bettina Ouvrier som nu trappar ned med att enbart arbeta med patientsäkerhet.
– Välkommen in i samtalsrummet för förlossningsrädda kvinnor, hälsar Bettina Ouvrier när hon tar emot på den avdelning på Mälarsjukhuset som varit hennes arbetsplats i närmare 40 år, och som hon nu lämnar när det är dags att börja trappa ner inför pensionen. Även om den nog fortfarande är några år bort.
– Jag stod inför ett val och tror jag valt rätt. Nu tackar jag för mig efter 36 år inom kvinnosjukvården och behåller en dryg halvtid som chefsläkare med regionansvar för patientsäkerhetsfrågor.
Men det har varit en lång process att komma fram till det här beslutet, med många känslor inblandade.
– Någon gång måste man ju avsluta sitt yrkesliv och jag vill göra det nu medan jag har nyfikenheten kvar på annat och orkar ta mig an den. Frågar du min man och mina barn har jag alltid jobbat för mycket, sällan tillåtit mig att vila. Det har varit fullt ös i 200 knyck för jämnan och som chef har jag inte sällan jobbat 80 timmar i veckan; ett högt pris att betala när jag parallellt arbetat kliniskt och gått bakjour. Det är dags att hitta mer balans.
Bettina kom till Sverige från Tyskland 1963, då LM Eriksson erbjudit hennes pappa en ingenjörstjänst i Stockholm. Att hon själv ville bli läkare visste hon tidigt, och den AT-tjänst hon fick i Eskilstuna visade sig bli högsta vinsten.
– Jag fick chansen under den tiden att jobba på kvinnokliniken, och efter det var jag fast. Här ville jag bli kvar, och det har jag inte ångrat en dag. Jag vill verkligen tacka Region Sörmland för väldigt fina yrkesår. Jag lämnar med sorg, men med stor tacksamhet.
Bettina Ouvrier konstaterar att hon haft världens bästa jobb, på en arbetsplats som låtit henne växa, utvecklas, ta ansvar och ingå i ett fantastiskt team av läkare och personal med två klinikspecialiteter: gynekologi och obstetrik; förlossningsvård.
– Jag kan verkligen rekommendera unga kollegor att stanna kvar och arbeta på en bred länsklinik som denna. Många tänker att framtiden ligger i att söka jobb på de stora universitetssjukhusen i storstäderna, arbeta på välbetalande bemanningsföretag eller ta uppdrag i mörkaste Afrika för att få uppleva spännande saker i arbetslivet. Men här får man både tillräckligt utmanande arbetsuppgifter och får vara med och påverka och ta ansvar. Jag hoppas att regionen kan vända trenden så de unga vill stanna här.
Framgångsfaktorn som hjälpte henne själv att få ihop livspusslet, med jobbet, två små barn och en Stockholmspendlande man stavas just Eskilstuna. Bettina är genuint glad över att familjen valde att stanna här, i den lagom stora staden där inga avstånd varit långa till skolor och aktiviteter, musikupplevelser och natur. Eller till Stockholm.
– Många pendlande läkare är ett bekymmer för sjukhusen. På sikt orkar de inte utan säger upp sig. Alla vinner på att personalen lockas stanna kvar och rota sig i kommunen, skapa nätverk och hitta sitt sammanhang, som jag gjorde. Det finns så många bra saker med Eskilstuna.
Många är de kvinnor genom åren som förlösts av Bettina Ouvrier på Mälarsjukhuset, och det händer inte sällan att hon möter någon på stan som tackar för en fin upplevelse.
Här kan Bettina möta människor som tackar för fina förlossningsminnen, även om det förlösta barnet sedan länge vuxit upp.
– Att vara nära och guida patienter genom en av livets största händelser är det största med att vara läkare inom förlossningsvården. Jag blir oerhört rörd och stolt att kvinnor minns sin förlossning med mig som ansvarig läkare, 10, 20 – ibland 30 år senare.
Hon har fått uppleva en enorm utveckling inom förlossningsvården, med foster- och ultraljudsdiagnostiken, förbättrade och förenklade operationstekniker och en kejsarsnittsstatistik som gått från sju procent av alla födslar till runt 20. Allt för säkerheten och för att möta kvinnors psykosociala behov.
– Vi skapar samtidigt utmaningar åt oss själva med den förbättrade möjligheten till fertilitetshöjande behandlingar, som ökar behovet av bättre mödrahälsovård och förlossningsvård. Och en säker förlossningsövervakning. I dag kan kvinnor som tidigare inte kunde få barn på grund av sjukdom, ålder eller ensamhet få möjlighet till graviditet.
– I dag ska alla blivande föräldrar, inklusive mannen, ha en positiv upplevelse av förlossningen också. Och de är så pålästa.
Yrket kräver mer energi och utmaningarna är större än någonsin. De ibland smärtsamma inslagen finns kvar.
– Det är oerhört tragiskt när saker händer, men det är ju som det är. Alla graviditeter och förlossningar slutar inte lyckligt tyvärr.
Bästa kollegorna. Barnmorskorna Karin Widén och Carina Zetterberg och överläkare Bettina Ouvrier har kamperat tillsammans på kvinnokliniken på Mälarsjukhuset i många år, och har lite ångest över att skiljas åt.
I fem år har Bettina Ouvrier delat sin arbetstid mellan kvinnokliniken och att vara en av regionens chefsläkare. Till slut blev det tärande med två jobb som båda tenderar att ofta dra iväg långt förbi halvtidsschemat. Det är en stor sorg att släppa taget om kvinnokliniken, men uppdraget att arbeta med övergripande patientsäkerhetsfrågor – inklusive att anmäla allvarliga vårdskador till Inspektionen för vård och omsorg enligt lex Maria – är väldigt viktigt det också, konstaterar hon.
– Min etiska kompass har hjälpt mig att alltid försöka ha patienten i fokus. Jag vill hjälpa och vårda, det är mitt driv och det blir bara starkare ju äldre jag blir. Som chefsläkare är jag med och optimerar patientmötet. Kommunikation är vad som ofta brister vid patientklagomål. Vårdgivaren behöver anstränga sig för att förmedla kunskap och information på ett begripligt sätt. Och att kunna be om ursäkt där det finns anledning är också viktigt.
Generationsväxlingen – med unga läkare och sköterskor tillsammans med den stora och växande mängd patienter som söker vård och har rätt till bra, respektfulla möten och ett tryggt omhändertagande – skapar också det utmaningar för framtiden, summerar den avgående kvinnoläkaren.
Bettina Ouvrier har upplevt en enorm utveckling av kvinno- och förlossningsvården under sina år, inte minst tekniskt. Mycket av den utrustning som används i dag, som ultraljudsdiagnostiken har gjort vården betyligt säkrare.
Bettina Ouvrier har inga hobbies. De behoven har hennes jobb fyllt med råge. Och hon är inte ett dugg intresserad av kurser i språk eller knyppling. Däremot ser hon fram emot nya sorters upplevelser.
– Min man som redan är pensionär är intresserad av mycket och har hobbies av olika slag. Jag vill hitta något ny nisch att lära mig mer om. Kanske blir det världspolitik, kanske mat. Kanske tar jag del av mer forskning inom olika områden. Jag har på grund av jobbet fått prioritera bort mycket hela livet, utom familjen, vänner, motion och resor. Tv har jag till exempel noll koll på, har inte följt en serie på decennier, och jag tvivlar på att jag börjar nu, skrattar hon.
– Vi får se, nu ska jag först vila mig lite, vara rädd om min hälsa, njuta av mer naturupplevelser och åka skidor i Alperna än en gång.