The Bishops Arms fylls snabbt av after work-firande Eskilstunabor under förkvällarna.
Sen eftermiddag, Eskilstuna.
I baren lossar affärsmän på slipsknutarna, ur högtalarna spelas lågmäld rock och utanför fönstret blir skuggorna sakta längre.
Med kurrande magar intar vi vårt bord och börjar med att beställa pankofriterad blomkål (105:-), högrevskrocketter med aioli (95:-) och råbiff i förrättsformat (125:-). En knepig skara rätter att para dryck till, så vi bestämmer oss för att köra på de förslag på öl och vin som trevligt och snyggt står listade till varje rätt på menyn, i det här fallet ett glas italienskt Tommasi Appasionato (102:-/glas) och en brittisk Wells Bombardier (74:-/glas).
När maten sedan anländer tappar vi hakan. Den ser inte alls ut som den själlösa barmat som plågar så många av landets enklare ölhak.
Blomkålen är härligt frasig och alldeles gyllene. Krogpatrullen förstår inte riktigt varför man valt att para den med en emulsion på curry, men okej, låt gå. Tillsammans med tunna skivor friska äpplen gifter sig smakerna fint i munnen, och när vi sköljer ner det hela med våra drycker förstår vi precis hur sommelieren har tänkt.
Pankofriterad blomkål med curryemulsion och äpple. 105:-
Köttet från Magda gård i råbiffen har en späd, ren och fin smak. Valet att servera det med en ramslöksemulsion vittnar om ett säsongsbetingat tänk hos köket, och den fläderpicklade gurkan bidrar med härlig syra. Vår enda invändning är att allt hade blivit ännu godare om köttet varit handskuret istället för malet.
Liten råbiff. 125:- (finns även i varmrättsformat för 205:- med pommes frites).
Men bäst är ändå kroketterna.
Inuti dessa vackert panerade klot döljer sig en skatt av långkokt högrev – förvånansvärt milt smakssatt – och den tillbehörande aiolin lyfter smakerna med välkommen sälta och skönt sting. Den här rätten är en fullträff, det perfekta tillbehöret till en kall öl efter en hård dag. När förrätterna burits ut är vi nästan lite nervösa. Kommer köket kunna toppa det här?
Högrevskroketter med aioli. 95:-
När varmrätterna anländer byts våra tvivel ut mot lättnad.
Det krispiga kycklinglåret med polenta, sotad majs, grillade primörer och steksky (205:-) är enkelt men omsorgsfullt presenterat. Även kökets grillade tenderstrip (bogfilé på svenska. 255:-) har man valt att låta tala för sig själv utan onödiga krusiduller, och när vi hugger in förstår vi varför.
Både kycklinglår och kött har den härliga, grillade smaken som liksom skriker "sommar!" Vi blir lite osäkra över huruvida de väl grova morötterna till kycklingen faktiskt kommer från årets första skörd, men smaken är det inget fel på. Den sotade majsen och polentan gör att rätten känns pigg och fräsch, ljusår från den burkbea-med-ris som så ofta slevas upp till liknande mat. Tråkigt nog är stenskyn alldeles för salt.
Krispigt kycklinglår med primörer. 205:-
Till bogfilén gör ramslöksemulsionen från råbiffen comeback, och den passar faktiskt nästan ännu bättre här. Trevligt nog är de bakade körsbärstomaterna på den här tallriken mer än bara dekoration – deras krämiga smak gifter sig snyggt med det saftiga köttet och den krispiga potatisen. Att dessutom servera det hela med en picklad endive är ett genidrag. Synd bara att proportionerna är helt fel – vi hade gärna sett mer endive och mindre potatis. Men när vi sköljer ner det hela med ett glas Chablis (114;-/glas) och en belgisk Westmalle Tripel (99:-/flaska) är det glömt och förlåtet.
Grillad Tenderstrip. 255:-
Westmalle Tripel, belgisk ale. 99:-
Att efter varmrätterna försöka finna utrymme i magen till dessert känns som en rejäl utmaning, men den visar det sig att vi ska bli skonade från. Vi hade gärna testat kökets crème brûlée (95:-), men det är tyvärr nu som vi måste nämna kvällens enda verkliga besvikelse: väntetiden, och servicen som började bra men sedan gick något utför. Personalen behövde ofta jobba så hårt för att hinna med alla bargäster att vi som satt till bords kände oss lite bortglömda.
Det dröjer närmare två och en halv timme från att vi sätter oss tills våra varmrätter är avdukade. I takt med att klockan blir mer och mer utan att någon tar vår dessertbeställning tvingas vi till sist sorgset vinka in notan och skynda mot stationen där kvällen avslutas med take away-kaffe och mjölkchoklad.
När tiden blir för knapp för att både hinna äta dessert och hinna med tåget blir en kaffe och en Marabou på perrongen en fin kompromiss.
Ur högtalarna vid tågspåren ljuder ett bekant meddelande om att tåget är en timme försenat.Vad som däremot är nytt är att vi i krogpatrullen inte känner någon irritation. Istället lutar vi oss tillbaka på vår träbänk i förnöjd tacksamhet över att under kvällen ha fått upptäcka en av Eskilstunas dolda pärlor.