Att intervjua Björn Skifs lämnar en med en varm känsla i magen, men också med sviterna av ett stort adrenalinspåslag på grund av att begreppet "starstrucked" fått sin sanna betydelse minuterna innan han ringde upp.
För Björn Skifs är ju verkligen en superstjärna, med en lång och gedigen musikkarriär som bygger på en sångröst och ett artisteri som går rakt igenom huden utan att det gör ont.
Björn Skifs ingår liksom i det svenska kollektiva medvetandet. Vi känner alla till de internationella framgångarna som kröntes med en förstaplacering på den amerikanska Billboard-listan med "Hooked on a feeling". Vem kan inte vartenda ord i texten till "Michelangelo"? Och har någon glömt de humoristiska filmerna, musikalen "Spök", programlederiet i SVT-produktionen "Kryzz", eller duetten "When you tell the world you’re mine" som han gjorde med Agnes Carlsson på kronprinsessan Victorias bröllop?
Nej. Vi vet "allt" och samtidigt nästan "inget". Några av Björn Skifs största kvaliteter är den personliga integriteten och den omvittnade ödmjukheten och hyggligheten.
Allt började i Vansbro i Dalarna, där Björn Skifs växte upp. Som tonåring var han organist i bandet Slam Creepers.
- Vi hade ingen sångare utan spelade dansmusik. Vi kom till insikt om att vi måste ha en sångare, berättar Björn Skifs.
Själv tyckte han att basisten Lars Christians skulle sjunga, men lotten föll på Björn, som "kunde ha texterna på orgeln".
- Då upptäckte jag att det var roligare att sjunga. Det var kanske inte direkt en slump, men ett vägval.
Även om Björn Skifs fortfarande spelar orgel ibland, och avslöjar att det finns en liten chans att det kan dyka upp något nummer med orgel och 60-talsmusik på fredagens konsert, har han definierat sig som sångare sedan dess. Han har ofta hyllats för sin täta och varma röst.
- Det där har jag inte fattat själv, men jag har ju fått höra andra säga det. Numera tycker jag att jag kan säga att jag har en personlig röst, och det är det viktigaste. Själv gillar jag sångare med lite trasiga röster, som Tom Waits och Rod Stewart.
Sedan 1969, då Slam Creepers upplöstes, har Björn Skifs haft en framgångsrik solokarriär. Att den byggts så stabil och hållit så länge beror främst på ett utmärkande personlighetsdrag, säger han.
- Det är envishet. Och tålamod och tillfälligheter, ett visst mått av tur och kanske lite talang. Jag har haft tur att folk har gillat när jag har gjort det bästa jag vet. För man måste göra det man själv gillar.
Det är medan han har gjort det han gillar som han blivit en av Sveriges mest mångsidiga artister.
- Jag är nyfiken och har velat prova olika saker, och på sätt har jag nosat på olika områden, säger Björn Skifs.
Det enda han möjligen ångrar att han gett sig in på är programlederiet. Förutom programserien Kryzz då. Då hittade han och programledarkollegan Arne Hegerfors ett eget tilltal och en lagom knäpp stil.
- Men jag har kommit till att det är sångare jag är. Just nu finns det faktiskt inget annat jag har lust att göra, det känns som om jag har gått i en cirkel och kommit tillbaka till det.
Succén för den pågående sommarturné, den första på många år, kulle kunna ses ett kvitto på att det är rätt tänkt.
- Den har överträffat alla förväntningar. Det har varit makalöst, vi har haft tur med vädret, massor av folk och medierna har varit snälla, säger Björn Skifs.
Föreställningen beskriver han som en sommarshow.
- Det är inga konstigheter, inget krångligt eller pretentiöst. Jag har plockat nummer ur olika shower, och kommer att göra ett blandat program. Vilka låtar får bli en överraskning, men det finns ju vissa som man inte kommer undan, säger Björn Skifs.