Blandbandet som sticker ut

Mike Beat And His Hopeless Strummers har på kort tid gjort ett namn för sig i Eskilstuna. Med uppåt 19 medlemmar på scen som säger sig ha 20 000 spelningar emellan sig sticker de ut bland andra coverband.

Eskilstuna2014-08-23 15:42

Klockan är strax innan sex, drygt en timma innan bandet ska börja spela vid Café Norr. Utanför lokalen håller Mikael Byström, alias Mike Beat, på att rigga upp det sista av utrustningen. Han hälsar och skakar hand med blicken på några sladdar. Ett tecken på entusiasm för musiken snarare än nonchalans. Så snart vi satt oss ner med de andra bandmedlemmarna är han svår att få stopp på.
- Den upptäckarglädjen man hade då, när man var yngre, det var den jag ville hitta på nytt, berättar han.
På hans frus initiativ ringde han upp några gamla musikervänner och "därifrån har det bara fyllts på". Hittills har projektet varit lyckat. Många är bekanta med varandra sedan tidigare, men bandet har också inneburit en chans att lära känna varandra på djupet. Att ha en kärntrupp på 13 personer med helt olika musikaliska bakgrunder har inte varit ett problem. De vinner med sig publiken eftersom det, som Mikael Byström uttrycker det, är "så jäkla utåtriktat".
Tricket vekar vara lika delar spelglädje och erfarenhet. Tillsammans har de tusentals gigg bakom sig och de vet hur man samsas om utrymmet och kan fylla i för varandra när det behövs. Dynamiken är viktig.
- Man har ju levt i över 40 år. Kör man sex spelningar i veckan, då rinner det ju på, säger Jan "Jappe" Petersson, en av bandets fyra basister.
- När min yngsta grabb tog studenten var jag inte med och spelade, men tänkte hela tiden att "jag kanske hinner det ändå", berättar slagverkaren Gunnar "Gurkan" Fridh.
Denna kväll är det sjunde gången de spelar på Café Norr. Återbesöken är många och brokiga historier dras upp från den korta tiden i bandet, om folk i publiken som börjat gråta av glädje, eller sagt att de föredragit dem framför Ulf Lundell eller Eldkvarn. Framgången har gått av sig själv, utan större marknadsföring och utan en enda typisk allsångslåt.
- Det har gått bra bortom mina vildaste drömmar. Det har hänt att även jag börjat gråta när vi spelar, för jag tycker det är så jävla bra. Jag är otroligt ödmjuk över at få spela med de här musikerna, säger Mikael Byström.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om