"Synskadan har varit ett hinder för mig. Jag har tänkt att jag inte kommer klara det så jag har inte ens försökt." Det säger Sarina Bandicksson.
För ett och ett halvt år sedan gick Sarina Bandicksson, 45, in på gymmet SS Lifestyle i Eskilstuna. Som synskadad var det ett stort steg att ta.
– Jag har alltid drömt om och haft en önskan om att träna på gym. Men synskadan har varit ett hinder för mig. Jag har tänkt att jag inte kommer klara det så jag har inte ens försökt.
Allt började med att hennes man fick tips om gymmet i Skjulsta.
– Jag sa till min man att snälla, snälla kan vi gå. Någonting satte igång hos mig och jag släppte den här rädslan, säger Sarina Bandicksson och fortsätter:
– Men jag tror att om jag hade kommit till ett gym där jag såg att en coach inte brann för sitt jobb så hade det inte fungerat… Jag kände direkt när jag pratade med Saad att han vet vad han pratar om.
Hon vänder sig till Saad Saad som äger gymmet och är den som har peppat henne:
– Jag ringde dig innan jag kom hit. Och hur länge pratade vi?
– Ja, när klockan var ett på natten så pratade vi fortfarande. Hon sa att hon fick en bra känsla och jag sa det att det är inte många coacher som lägger tid på någon klockan ett på natten, säger Saad och skrattar.
– Jag berättade om mina problem och om att jag har en sjukdom som gör mig blind och han svarade att på gymmet tränar vi inte med ögonen, vi tränar med känslan. Och jag kände bara att det är sant, varför ska jag bry mig om jag ser eller inte, säger Sarina Bandicksson.
Sarina Bandicksson har lärt sig gymmet utantill. Nu märker ingen att hon är blind. Det är knappt att hon själv tänker på det.
Hon beskriver Saad Saad som en tuff coach. Vilket är precis vad hon behöver.
– När man är i känslan av att man är rädd och vill ta ett steg fram men hela tiden går bakåt, då behöver man en tuff coach. Men samtidigt en som man känner bryr sig, och bryr sig på riktigt. Får man inte den tryggheten så gör man inte resultat.
I början besökte Sarina Bandicksson gymmet tidigt på morgonen för att känna sig fram och lära sig hitta. Nu är det knappt någon där som tänker på att hon är synskadad. Knappt hon själv heller.
– Tryggheten gjorde att jag kom hit och släppte loss på ett sånt sätt att jag kände att ”Vem är du Sarina?! Det här är inte du, vad håller du på med?”. Jag har suttit hemma och låst in mig i över tio år för att jag inte trodde att jag kunde göra någonting. Men Saad fick mig att känna att jag kan träna mer än vad jag tror.
Hela hennes liv har förändrats sedan hon började träna.
– Nu tänker jag inte ens på att jag inte ser. Det finns ingenting som stoppar mig.