När Emilia Lindberg från Eskilstuna bläddrar igenom semesterbilderna från Cypern lyser hon som en sol. Hon berättar om de snälla dykinstruktörerna och skrattar åt pappa Jonas Forsberg som var så orolig inför deras första dyk.
– Han tycker att det är läskigt med alla djuren, säger hon och tittar på sin pappa.
– Vi är ju i deras miljö, pappa, så de är nog mer rädda för oss.
Ända sedan Emilia såg filmen Hitta Nemo första gången har hon fascinerats av havet och pratat om att hon en dag ska ta dykcertifikat.
Familjen har alltid rest mycket och Emilia snorklade första gången i Thailand när hon var sex år. Hon älskade det. Men när Emilia fyllde sju år förändrades hennes liv rejält och det skulle dröja innan hon kunde snorkla igen.
Det började med att hon fick väldigt ont i magen och konstiga blåmärken på sina ben. Familjen sökte vård och både de och läkarna trodde att Emilia hade fått leukemi. Men det visade sig vara asplastisk anemi, en sällsynt och allvarlig blodsjukdom som innebär att benmärgen inte kan producera de celler som ska finnas i blodet. Den drabbade får blodbrist, tunnare blod och ökad infektionskänslighet, vilket betyder att personen inte får vistas i större grupper av människor, inte äta vad som helst och absolut inte bada.
Emilia har fått nya blodplättar och blodkroppar flera gånger för att överleva och i väntan på benmärgstransplantation har hon även fått cellgifter.
– Det har inte varit så kul. Men det har ju gått bra, säger Emilia.
Efter två benmärgstransplantationer mår hon bättre i dag men risken för återfall är stor. Hon åker på regelbundna kontroller och provtagningar till både Mälarsjukhuset och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Pappa Jonas berättar att det var personalen på lekterapin i Uppsala som anmälde Emilia till Min stora dag. Hon blev utvald och skulle få en önskan uppfylld av stiftelsen. Valet var enkelt. Emilia ville resa och snorkla.
Hela familjen fick följa med till Cypern i en vecka. Min stora dag stod för boende, mat och snorkling.
– Alla var så fina med Emilia och gjorde allt för att hon skulle ha det bra. Det var verkligen top notch, säger Jonas.
Emilia fick mersmak efter snorklingen och snart hade hon övertalat sin pappa om att de borde dyka på riktigt. Sagt och gjort.
– Jag tänkte att det är här är once in a lifetime och att det bara är att köra. Hon är som en fisk i vattnet, säger Jonas.
Vad är det som gör att du tycker så mycket om havet, Emilia?
– Jag gillar att upptäcka saker där nere och det finns ju så många spännande djur.
Hur var det då, att dyka?
– Jätteroligt.
Efter resan har Emilia siktet inställt på ett dykcertifikat för juniorer och enligt pappa Jonas har han, "i ett svagt ögonblick", lovat att de ska göra det. anske nästa år.
Men redan i december väntar nästa äventyr. Familjen ska åka till USA där de bland annat ska simma med delfiner och gå på ett av världens största akvarium. Det är Emilia som fått bestämma det. Respengarna skulle egentligen gå till en köksrenovering men det får vänta.
– Man vet aldrig vad som händer i morgon. Köket finns ju kvar. För oss är det viktigare att lägga pengarna på att göra saker tillsammans i familjen, säger Jonas.
– Det ska bli jätteroligt. Det finns valhajar där, säger Emilia.