Boudi Jlailati firades av pappa Faysal och bröderna Mohamad samt Rayyan.
Ett drama är en underdrift.
En mardrömsdag höll det på att bli.
Ett lyckligt slut är vad historien kom att få.
Rekarnegymnasiets Boudi Jlailatis student är unik.
– Unik på ett dåligt sätt, skrattar han.
Det började som för alla andra. Champagnefrukost. Ankomst till skolan. Sedan fick de en vändning.
– Vi var hypade, säger Boudi Jlailatis.
De sprang och hoppade. Tills de small. Boudi Jlailatis hoppade rakt in i ett skåp och glasdörren gick sönder.
– Glaset gick in i högerlåret. Jag drog ut en glasbit själv, kollade på den och tänkte "fuck", säger han.
Låret lindades och allt var bra. Trodde de. Ambulans tillkallades och Boudi Jlailatis fick följa med till sjukhus. Då var klockan 08.30. 3,5 timmar innan utspringet.
– Jag var ledsen och tänkte på familjen, säger han.
Brodern Mohamad Jlailatis tänkte att dagen var över.
– Jag trodde inte han skulle hinna. Det är förstört, säger han.
Men 14 (!) stygn senare och lite lim står han på skolan och är redo för att åka flak.
– Jag ska försöka. Kanske inte hoppar, men står, säger den nyblivna studenten.
Utspringet hann Boudi Jlailatis också med. Med minsta möjliga marginal. För efter att lärarna varit oroliga utbröt ett jubel. Med mindre än två minuter kvar var han tillbaka i skolans lokaler och redo att haltandes ta sig ut från gymnasiet.
– Jag hade typ 150 missade samtal. Alla spamringde. Alla var oroliga. Det var rektorn, mentor, klasskamrater, allihopa.
Nu har Boudi Jlailatis ont om tid. För snart ska flaket åka och klasskamraterna väntar. Så vi får rappa på intervjun.
Du fick en kram av rektorn Jens Axdorph när du kom också.
– Det känns som att det är en skola som är en familj. De bryr sig verkligen.
Hur mår låret?
– Så där, inte så bra.
Vad händer efter flaket?
– Det blir nog något lugnare.
Är det för skadan?
– Ja, jag kommer inte orka dansa hela kvällen. Eller morsan hade inte låtit mig.
Hur kändes det att med två minuter kvar till utspringet komma tillbaka till kompisarna?
– Jag höll mina tårar tills jag kramade mamma.
Då kom tårarna?
– Ja.
Drygt tre timmar senare hör Boudi Jlailatis av sig igen. Han hade kul på flaket.
– Men jag är lite trött nu.
Nu har han klarat av tre år på samhällsvetenskapsprogrammet med idrottsinriktning. Och även fått sin studentdag. Även om den inte blev som för alla andra.
Trots skadan blev det två timmar på flak.