J A Selander ledde Eskilstuna-Kuriren under 33 år, från 1930 till 1963. Men det är hans insatser under andra världskriget som gjort honom till en central gestalt i svensk tryckfrihetshistoria.
Tidningen var en av få som vågade rapportera om nazisternas grymheter och som tidigt skrev om koncentrationslägren och om tyskarnas tortyr av motståndsmän i norska fängelser. Båda publiceringarna ledde för övrigt till ingripande från statsmakten och beslag av tidningen.
Då hade Selander också hunnit bli åtalad för att ha förolämpat Adolf Hitler, som han kallat lögnaktig och svekfull. Smädliga uttalanden, ansåg åklagaren, men Selander friades. Hans ledartext var inte brottslig, fastslog rätten.
Vad Hitler ansåg om saken blev mycket tydligt efter kriget. Då framkom att J A Selander stått med på Gestapos dödslistor, som skulle ha tagits i bruk om Sverige dragits in i kriget. Selanders namn stod på tredje plats, efter Torgny Segerstedt och Ture Nerman, två andra modiga publicister som stod upp för det fria ordet.
Precis som Hans Schöier, Eskilstuna-Kurirens chefredaktör mellan 1965 och 1989. Schöier var även ordförande i regeringens utredning av en ny yttrandefrihetsgrundlag . Lagen trädde i kraft 1991 och ska skydda alla yttrandeformer, inte bara det skrivna ordet.
Utredningens slutbetänkande har den uppfordrande titeln "Värna yttrandefriheten". Där slås fast att yttrandefriheten är oumbärlig för demokratin. Yttrandefriheten kräver inte motiveringar. Det som måste motiveras är ingreppen i den.