"Jag skrek: Jag föder nu", säger Simelle Davidsson.
Simelle Davidsson, 30, bor tillsammans med sin man i Katrineholm.
När paret nu i mars skulle föda sitt andra barn blev förlossningen något helt annat än vad de hade tänkt.
Deras dotter, Christelle, blev förlöst i bilen på Mälarsjukhusets parkering.
– Efter min första förlossning var jag lite rädd och inför denna hade vi tagit fram en förlossningsplan där jag fick berätta hur jag ville ha det. Vi var beräknade 11 mars och jag hade inga känningar över huvud taget. På natten mellan tisdagen och onsdagen vaknade jag av att jag började få värkar, säger Simelle Davidsson och fortsätter:
– Jag väckte min man och sa: "Det händer nu, vi måste åka in".
Efter bara en halvtimme var paret i bilen på väg från Katrineholm till Mälarsjukhuset.
– När vi kom till Stora Sundby så gick vattnet. Vi ringde förlossningen som sa att om barnet nu är på väg så kan vi stanna vid vägen och ringa en ambulans. Men jag skrek mest åt min man att vi skulle fortsätta, för att vi var så nära då.
Simelle berättar hur hon drog ner byxorna och slängde av sig sin jacka.
– Jag skrek bara: "Jag föder".
– Precis innan sista kurvan in till Mälarsjukhuset kollar jag ner till höger och ser att bebisens huvud är ute, säger Simelles make.
Paret hamnade på akutens parkering.
– Jag parkerade och sprang till entrén. Jag började banka på dörren och när jag blir insläppt ropar jag: "Hjälp, min fru föder nu".
Till Simelles förvåning hoppar, en för dem, okänd kvinna in i bilen.
– Hon hoppade in i bilen, höll om mig och berättade för mig hur duktig jag var. Att jag kommer att klara det här.
Simelles make, tillsammans med personal från akuten, kom springandes till parkeringen.
– En kvinna från akuten tog kommandot, drog av mig byxorna och förlöste barnet. Jag tog av mig tröjan och fick Christelle på bröstet, säger Simelle.
När paret fick komma in till förlossningen fick de grattiskramar.
– Vi var verkligen i chock. Jag hade henne i min famn, men jag kunde inte förstå vad som hade hänt. Personalen på förlossningen, och akuten, var helt fantastiska. Jag frågade hur bebisen mådde och personalen lugnade mig och sa att barnet mådde hur bra som helst.
Dottern Christelle föddes under natten mellan tisdagen och onsdagen.
– Det blev inte alls som vi hade planerat. Jag hade ingen smärtlindring, jag hade bara tagit två alvedon innan vi lämnade Katrineholm. Efter ett tag fick vi grattis-brickan och jag har nog aldrig ätit något så gott som den, säger Simelle.
Har chocken lagt sig?
– Det känns fortfarande som en film. Jag trodde aldrig att det här skulle hända oss. Vi är väldigt noga och planerar alltid, men det här blev något helt annat, säger Simelles man och fortsätter:
– När vi berättade för våra familjer var det ingen som trodde på oss. Alla trodde att vi skämtade. Vi har fått förklara flera gånger att hon blev förlöst i bilen på akutens parkering.
När paret anlände till parkeringen fick de hjälp av en, för dem, okänd kvinna. Nu efterlyser paret kvinnan som hjälpte dem för att kunna tacka henne ordentligt.
"Det är ingen som tror på oss när vi berättar om vad som har hänt", säger Simelles make.
Vad tänkte du när du såg barnets huvud i bilen?
– När vi fick vårat första barn så ringde jag förlossningen och var jättenervös. Då råkade jag presentera mig som Simelles fru. Allt jag hade i huvudet den här gången var att jag måste säga rätt i telefonen. Jag hann nog inte tänka så mycket utan hade fullt fokus på att köra bilen och lugna Simelle. Min fru är verkligen en super woman.
Nu vill paret göra en efterlysning till den kvinna som hjälpte dem på parkeringen.
– Vi vill veta vem den här kvinnan är som hjälpte oss. Både hon som jobbade på akuten men även hon som satt utanför och som hoppade in i bilen. Vi hann aldrig tacka ordentligt och vi skulle vilja träffa henne.