I maj förra året sattes ett 20-tal bilar i brand på olika platser i Eskilstuna. Polisen beskrev händelsen som en samordnad hämndaktion för häktningen av en 35-årig gängledare.
I slutet av januari, en knapp månad efter att Christoffer Bohman, 40, flyttat in på kontoret i centrala Eskilstuna som huserar Sörmlandspolisens operativa avdelning, skottskadas en man i Skiftinge.
I början av februari beskjuts ett gäng ungdomar av en maskerad person i närbelägna Årby, och ett par dagar senare grips en beväpnad man i samma stadsdel. Så sent som i söndags ekade skotten i Årby på nytt.
Året har börjat ungefär som det förra slutade. Mellan oktober och december skedde sex skottlossningar i Eskilstuna. I slutet av december dömdes en 35-årig ledare för ett kriminellt nätverk med bas i Skiftinge till tolv års fängelse för mordförsök efter en skjutning i Råbergstorp i maj. Kort efter gripandet sattes ett 20-tal bilar i brand på olika platser i vad polisen beskrivit som en hämndaktion.
Christoffer Bohman vill inte kommentera gängledaren, men sammanfattar händelseutvecklingen i Eskilstuna med ett ord: maktvakuum.
– De senaste åren har polisen här varit extremt effektiva med att ta bort människorna högst upp. Men det gör att det skapas vakuum som någon måste ta över, och i den här världen gör man det med våld. Det är därför vi har sett ganska mycket skjutningar det senaste året, och vi ser det som troligt att det kommer att fortsätta.
Han är sedan den 1 januari chef över Sörmlandspolisens utredningsenhet, och ansvarar därigenom för ett brett spektrum av brottsutredningar. Han hymlar dock inte med att gängproblematiken i Eskilstuna gjorde att positionen lockade lite extra – och att han tror sig kunna göra skillnad.
Christoffer Bohman har lång erfarenhet av gängkriminalitet. Under uppväxten i Södertäljestadsdelen Ronna var det beryktade Södertäljenätverket ständigt närvarande. Polisiärt har han haft gängen som huvudsyssla de senaste sju åren. Mellan 2015 och 2019 som biträdande polischef i Stockholmsförorten Rinkeby, och därefter som polischef i Sollentuna.
– Jag har haft väldigt nära vänner som påverkats starkt av nätverksproblematiken i Södertälje, och jag växte upp med folk som valde kriminaliteten. Vi kan inte prata nätverksproblematik utan att prata socioekonomisk utsatthet, och jag har sett utanförskap och segregation på nära håll. Jag tror att det har präglat mig.
I Rinkeby rasar sedan flera år den blodigaste av de många gängkonflikter som vid det här laget vuxit fram i svenska städer. Konflikten, som av gängmedlemmarna själva beskrivs som ett krig, skildras ingående av journalisten Diamant Salihu i boken "Tills alla dör".
Det börjar med ett bråk om ett rånbyte 2015. En 19-åring mördas. Hämnden är omedelbar – en 16-åring skjuts ihjäl bara ett dygn senare. De begravs sida vid sida i ett försök att gjuta olja på vågorna, men det hjälper föga. Ytterligare ett tiotal gravstenar har rests till följd av "kriget" som pågår än i dag.
– När våldsvågen satte fart med det riktigt grova våld som vi nästan har normaliserat i dag var polisen vilse. Vi förstod inte. Vi utgick från vår egen logik och tänkte att om två personer skjuter varandra så måste de vara superkriminella och konflikten handla om jättestora pengar. Men de visade sig vara 16 år, tidigare ostraffade och bråkade om skitgrejer.
Under februari och mars har två skottlossningar ägt rum i Årby.
Oförmågan att förstå, konstaterar han, leder till en oförmåga att lösa brott.
– Jag tror också att vi stundtals inte har förstått vilka krafter som finns i utanförskapet och segregationen, krafter som sätter igång nätverksproblematiken.
Han beskriver en "cylinder" i segregerade områden där många är arbetslösa, barn inte går i förskola och föräldrar utan utbildning och språkkunskaper saknar möjligheten att hjälpa med läxor. Resultatet blir att många unga män går ut skolan utan betyg till gymnasiet.
– De hamnar i en riskzon. Ju större bottenplatta av unga män utan betyg, desto större blir toppen av kriminella. Finns det andra cylindrar bredvid så uppstår konflikter. Det är det vi ser nu i Eskilstuna. Det finns en utveckling i storstäderna som har gått före, men det är samma processer här som där. Jag kan titta på vad som sker i Eskilstuna i dag och konstatera att det var det som hände i Rinkeby 2016, vilket jag tror är en fördel.
Vad ser du?
– Det korta svaret är att Eskilstuna följer mönstret. Eskilstuna har en ekonomisk utsatthet och flera områden som är kända för alla som bor här där processerna har varit smygande. Det kommer aldrig nå Rinkebys nivåer, men någonstans kan man titta på utvecklingen där och skala ned den lite så kommer den att följa även här.
– Det är processer som har gått så långt att även om vi gör alla rätt framöver så har vi en normförskjutning bland åttaåringar redan nu. De kommer att växa upp och ta över, så vi kommer få leva med det här under lång tid.
Christoffer Bohman såg som polischef hur gängen i Rinkeby och Sollentuna växte sig starkare. Nu hoppas han kunna bidra till att hejda samma utveckling i Eskilstuna.
Han beskriver gängmiljön i Eskilstuna som beståendes av ett antal geografiskt knutna grupperingar som skjuter mot varandra. Det finns i dag pågående konflikter på både grupp- och individnivå. Samtidigt är det numera inte ovanligt att grupperna överlappar, att personer från olika gäng begår brott tillsammans och att gängen "pausar" konflikter för att göra affärer ihop.
– Det kan nästintill vara så att det är mord som ska begås, men att det uppkommer en möjlighet att ta del av en transport tillsammans och att man då har vapenvila under tiden det görs upp. Nu kommer lastbilen, nu skjuter vi inte, och sedan är man tillbaka.
Att gängmiljön blivit mer flytande märks enligt Christoffer Bohman inte bara i skiftande lojaliteter på det lokala planet, utan på en större rörlighet både nationellt och internationellt. Sommaren 2021 mördades en ung kvinna vid en badplats i Luleå i vad som beskrivits som en ren avrättning. Bevisningen ledde till ett kriminellt nätverk i Rinkeby.
– Vi ser också att de har kapat distributionsled. Från att stå på torget och kränga femmor till att äga hela kedjan från Spanien, dit drogerna kommer från Colombia, upp till Rinkeby torg eller Årby.
Professionalisering och expansion. Men den värsta förändringen är våldet. Gängen skjuter för att döda, och både mördare och offer är många gånger barn.
En rapport från Brottsförebyggande rådet kom förra året fram till att Sverige är det enda landet i Europa där det dödliga skjutvapenvåldet ökat sedan år 2000. I en sammanställning av kriminologen Manne Gerell baserad på polisens statistik över skjutningar mellan november 2016 och mars 2020 hamnade Eskilstuna på sjätte plats av 290 kommuner.
I september 2020 sköts en 16-årig pojke ihjäl i Nyfors. Mördaren, även han 16 år vid mordtillfället, dömdes i hovrätten till sluten ungdomsvård i två år och tio månader.
Socioekonomisk utsatthet, segregation, växande klyftor och lättillgängliga vapen nämns som förklaringsfaktorer. Samtliga finns, konstaterar Christoffer Bohman, i Eskilstuna.
– Samtidigt finns länder med betydligt större socioekonomisk utsatthet och mer vapen i omlopp där det inte skjuts som här. Det som är uppenbart är att utvecklingen skett i hela Sverige och att vi har ett alldeles för stort antal normförstörda människor som inte bryr sig om någon dör, och de är 16 år gamla. Det är läskigt på riktigt.
I Eskilstuna har den "kriminella organismen" enligt polischefen ännu inte ätit sig in i samhällskroppen på samma sätt som i städer där utvecklingen gått längre, och det finns därmed en möjlighet att slå in en kil.
– Man har inte lika sofistikerade bedrägeriupplägg och har kanske inte byggt vita fasader för att kunna omsätta brottsvinster till vita pengar. Det gör att man har en chans i Eskilstuna att faktiskt åstadkomma förändring. För när det går för långt blir det svårt.
Hur åstadkommer man förändringen?
– Polisen kan inte lösa det här, skolan kan inte lösa det här, socialen kan inte lösa det här. Det kokar ned till samverkan. Men ska jag vara ärlig så är jag inte skitimponerad över den samverkan jag sett under mina år som polis. Det har stundtals varit ett ord som använts för sakens skull, utan att man satt handling bakom planerna.
– Jag menar på att du som lärare, rektor, socialtjänst eller fotbollstränare kan peka ut den här åttaåriga killen och veta att det kommer gå riktigt åt helvete. De ser att det är kaos hemma, att det gått dåligt för de äldre bröderna och att den här ungen har sådana attitydproblem och gör sådana normöverträdelser att det kommer sluta illa. Det är i den åldern eller tidigare du måste gå in med insatserna.
Hur räddar man upp en situation som gått så långt?
– Där måste samhället kraftsamla och sätta en person på den här killen som följer honom tills han går ut nian. Det är det som krävs. Du behöver betala en miljon nu för att slippa betala 20 miljoner längre fram.