Om man ska försöka närma sig en konditor, eller en med ambitionen att bli det, ska man i normala fall inte vänta med att kontakta honom, eller som i detta fallet henne, till i december.
Hon hälsar och lyssnar artigt till den allra första frågan om hon har tid och prata en liten stund. Och hon svarar ytterst tålmodigt med att jag får ursäkta att hon pratar och jobbar samtidigt.
– Jag har tre tårtor som måste bli klara i dag, säger hon.
Men under hela samtalet hörs inget alls av det som borde slamra i bakgrunden - bakplåtar som skjutsas in i ugnen med ett brak eller elvispar som tjuter av ansträngning. Det låter nästan ingenting.
Att Claudia Rettne, 19, skulle satsa på en karriär som konditor var ingen självklarhet. Men redan under sista året i gymnasiet lanserade hon sitt eget varumärke CR Sötehantverk.
Det började med kolor som följdes av praliner. Sedan kom kakor, bakelser, tårtor och glass.
Men om man backar bandet lite till så var det den vanliga matlagningen som pockade på uppmärksamhet först.
– Riktigt långt tillbaka så lekte jag att jag lagade mat, och därifrån till att ta steget och verkligen börja laga mat var det inte så långt, och från det blev det bakning.
I dag jobbar hon för Eskilstuna delikatesshandel och får sitt lystmäte vad gäller utmaningar. Framför allt krävs en hel del tankeprocess för att lösa problem som dyker upp.
– Det är det där med att göra om idéer till verklighet. På vägen stöter man nästan garanterat på problem.
Inom vanlig matlagning kommer man undan en och annan liten miss. Inte i bakningen.
– Här gäller noggrannhet.
Vad är absolut roligast att baka?
– Det är praliner. Men frågar du mig samma dag som jag missat tempereringen eller har spillt ut en massa choklad på golvet så blir det kanske inte samma svar.
Finns det något som känns meningslöst?
– Oja, bland det tråkigaste som finns är sockerkaka eller äppelpaj, svarar hon med eftertryck. Är det någon i familjen som önskar sig äppelpaj får de baka den själv.
Hur framtiden ser ut vet inte Claudia Rettne i dag. Hon måste kanske få det där formella erkännandet på att hon gått en ett år lång utbildning för att få kalla sig legitimerad konditor. Men då kanske hon måste flytta till Stockholm eller Göteborg, eller ännu längre hemifrån, som Paris.
Det beror på hur viktigt det där erkännandet är. Det kanske räcker med nöjda kunders erkännande.