"Ingen kan säga hur bra Göran kan bli, om han kommer att kunna andas, gå och äta själv igen. Det känns som att chanserna försämras nu när de lägger ner den specialiserade rehabavdelningen på sjukhuset." Göran Persson och Claudia Muraszombathi är ångestfyllda och ledsna.
Reaktionerna har varit starka efter de artiklar tidningen publicerat om regionstyrelsens beslut att stänga rehabavdelningen på Mälarsjukhuset för att spara pengar.
Då skrev tidningen om Göran Persson, som förlamades av en TBE-infektion i september 2023, som legat på avdelningen sedan oktober och som har långt kvar i sin rehabilitering innan han kan lämna sjukhusvården. Göran har svår ångest, hans medicinska livlina försvinner och vart han hamnar sen – och vem som ska hjälpa honom att röra sig, äta och andas – vet han fortfarande inte.
– Att stänga den här avdelningen innebär en fullständig katastrof för mig och de andra patienterna. Jag vill inte dö på sjukhuset.
Görans fru Claudia Moraszombathi är tacksam, mitt i parets förtvivlan och oro.
– Vi har överösts av så mycket kärlek och värmande stöd från alla håll efter reportaget, det är helt fantastiskt. Folk upprörs över att det får gå till så här. Att politikerna pratar om kostnadseffektiv vård, när det är människor i beroendeställning det handlar om.
Denna vecka ligger sju patienter på avdelningen, som egentligen bara har sex platser. Patienterna är i olika stadier av läke- och rehabiliteringsprocessen, men enligt vårdenhetschef Åsa Byström är inte Göran Persson den enda med stort behov av specialiserad rehabilitering och vård.
– Det är svårt att hitta en ny lämplig vårdplats på sjukhuset för flera av våra patienter. Vi jobbar på och ser hur vi kan lösa detta. Men det är ju svårt när hela systemet på sjukhuset i dag handlar om snabba flöden. Var ska då en patient som kräver långtidsrehab på flera månader kunna få plats utan att stoppa upp flödena på avdelningarna? Alla verksamhetscheferna på sjukhuset hjälps nu åt med det här...
"Sjukhusvården handlar i dag mycket om snabba flöden. Patienterna skrivs ut så snabbt det går, med risk för att de snart är tillbaka på akuten. Var i den verksamheten finns plats för våra patienter, med ett stort och långt rehabiliteringsbehov?" undrar Åsa Byström, vårdenhetschef på rehabavdelningen.
Lars Lundqvist (KD) är den sörmländska sjukvårdens högst ansvariga politiker. Han förklarar "den krassa verklighet" han och politikerkollegorna i regionstyrelsen har att förhålla sig till.
– Jag förstår att det klingar illa i människors öron att vi politiker pratar om att vården inte är "kostnadseffektiv". Det finns alltid flera aspekter av ett beslut och en är att vi måste se till att driva en effektiv vård för skattepengarna. Problemet är att det här är en liten men personalkrävande avdelning som sen starten utökat sin verksamhet utan budgetunderlag. Vi blev tvungna att ta beslutet vi inte ville ta, för vi måste se till att säkra sjukvården för framtiden.
– Och det ligger en mängd andra patienter med liknande rehabbehov på andra avdelningar på våra sjukhus. Som det alltid fungerat.
Men varför blev det så bråttom med just de här sex vårdplatserna? Vägg i vägg med Göran Perssons rum byggs just nu en toppmodern helt ny sjukhusdel på 45 000 kvadratmeter – vilka enligt senaste kalkylerna får en slutnota på runt 2,5 miljarder kronor. Finns det inte plats för denna lilla avdelning i ett utbyggt Mälarsjukhus?
– Nej, det gör inte det, säger Lars Lundqvist.
– Och förklaringen jag fått till mig, om varför det behöver gå så snabbt, är att rehabavdelningen har många vakanser och stor andel hyrpersonal. Hade de hållit öppet längre hade vi varit tvungna att rekrytera.
Lars Lundqvist (KD) är regionråd med ansvar för länets hälso- och sjukvård.
Han har själv inte besökt avdelningen. Men, Lars Lundqvist har själv en bekant bland nuvarande patienter.
– Så jag vet hur bekymrade patienter och deras anhöriga är och känner definitivt till alla starka känslor det här beslutet rivit upp. Jag kan bara utifrån mitt perspektiv säga att jag känner mig trygg i att verksamheten kommer göra sitt bästa av situationen. Men det är klart det blir en försämring, och att vissa tyvärr kommer i kläm, vi vet det.
– Och till de mest vårdkrävande rehabpatienterna vars behov vi inte kan tillgodose kommer vi att köpa platser på andra sjukhus eller privata kliniker i landet. Som vi redan gör.
Kostar inte det mycket pengar?
– Det gör det, men jag tror det blir få av dessa patienter vi behöver köpa plats till.
Åsa Byström dementerar Lars Lundqvists påståenden om bemanningsproblem och dyra kostnader för hyrpersonal.
– Vi har haft en överläkare inhyrd, inget mer.
Senast den sista januari ska avdelningen vara tömd.