– Efter coronan hade alla fotohandlare svårt att få tag på tillräckligt med film. Vi hade kölappar med hundratalet kunder som väntade och trycket från 16-30-åringarna har fortsatt, säger Ankica Andrejic, 45, butikschef på Fotocenter på Drottninggatan.
Artisten och musikproducenten Angelina Pavanelli norpade dock mammas kamera långt innan pandemin.
– Att fota analogt är ett väldigt fint sätt att bevara minnen på. Jag gillar känslan av utvalda tillfällen. När jag väl framkallar rullen har jag ofta glömt vad jag fotat och ibland blir det katastrof. Eller så känner jag 'Gud, vilken fin bild'. Och så gillar jag att ta tillbaka det fysiska fotoalbumet.
Hon utesluter inte att det analoga ligger i linje med en strävan att välja det unika och genuina även inom andra områden.
– När det gäller mode och möbler konsumerar jag i stort sett bara second hand. Det ett aktivt val utifrån ett miljöperspektiv. Det är kul med lp-skivor också men jag lyssnar oftare från datorn än skivspelaren.
Föga förvånande svämmar mobilen inte precis över av bilder.
– Jag kan bli stressad av att alltid ha mobilen i närheten. Och så blir det lätt att man fotar mycket och sen ligger bilderna bara där.
Ankica Andrejic känner igen resonemanget och menar att det inte bara handlar om att korniga bilder är inne.
– Film och framkallning kostar, då sätter du ett annat värde på det. Mina döttrar är 15 och 17 och tänker sig noga för, de klickar inte bara. Det blir speciellt och då älskar man den bilden mer än en snabb snap.
Maja Salwén, 20, är fotograf och deltidsanställd i butiken. Hon förknippar också den analoga trenden med intresset för second hand.
– Där hittar man kameror och det har exploderat. Jag tror att renässansen av det gamla är viktigt, man har upptäckt analoga filter och vill ha den känslan, säger hon och ursäktar sig för att hjälpa en tjej som kommer in genom dörren med en engångskamera.
Sådana rekommenderas att hänga runt halsen på blivande studenter.
– Så att de inte tappar mobilen. Sen tänker de 'shit, va kul' och kommer tillbaka, säger butikschefen.
Hon har arbetat i branschen i 25 år och minns brytpunkten då minneskorten tog över.
– Runt 2006 sket man totalt i framkallning. Tio år senare kom folk på att de inte hade några bilder på sina barn. Sedan kom ungdomarna. Det nya är att få bilder och samtidigt digitalisera. Man vill ju kunna lägga ut på Insta – också.