I en Volkswagenbuss fullastad med 600 kilo matkonserver, lite varma kläder från kyrkans second handverksamhet och en större summa kontanter reste Allan Ekstedt och Patrick Ölund från Pingstkyrkan i Eskilstuna ner till den ukrainska gränsen till Polen. När de nu återvänder är det med två flyktinggrupper och en liten hund i bagaget.
När tidningen når pastor Allan Ekstedt på fredagsförmiddagen väntar de på färjan mot Danmark i tyska Puttgarden. Han är lite trött och skakad av alla intryck, men imponerad av all handlingskraft, mod och effektivitet som råder på båda sidor av gränsen mellan Polen och Ukraina. Mat och förnödenheter in, flyktingar ut.
Första stopp blev Warsawa där konserverna packades om och lastades på mindre lastbilar som kan ta sig så långt som till Mariupol vid Svarta havet.
Pingstkyrkan i Eskilstuna med sina många års samarbete med vänföreningen i ukrainska Lviv har i dag många kontakter och goda vänner i landet. En av dem träffade de sedan nere vid gränsen.
– Andrew är ukrainare och bor i Lviv men kan som företagare med specialtillstånd att lämna landet åka över gränsen och driva sitt åkeri även på den polska sidan. Där köper han mat i storpack så billigt det går, lastar om i familjekartonger och kör sin lastbil till Lviv. Där finns nu över 200 000 flyktingar i stort behov av hjälp.
– En full lastbil kostar 22 000 euro, och vi har bestämt att bekosta en sådan transport också.
Vid gränsstationen var det imponerande att se hur effektivt och väl flyktingmottagandet går till när hjälporganisationer och myndigheter jobbar tillsammans. Lika hjärtskärande var människors berättelser om hur de tvingats lämna allt, skiljas från makar och fäder, och fly för livet.
Eskilstunaborna hade redan via kontakter klart med att hämta upp sammanlagt fem personer från Kiev.
– En ung kvinna vi träffat tidigare följer tillsammans med sin mor och deras hund med oss tillbaka till Eskilstuna. Kyrkan kommer att bereda plats för dem. Och tre unga systrar ska bo hos vänner i Västerås.
– Jag har upplevt mycket genom mitt hjälparbete genom åren, i Europa och ute i världen. Men att se de yngsta ukrainska barnen nu, som inte förstår varför de tvingats lämna sina trygga hem och fly undan människor som vill döda dem, det var jobbigt. Vad bär de med sig i livet? Det är inte omöjligt att vi gör en resa till.