Anna Gimåker är medicinsk sekreterare, med koll på alla patienter i kö för operation. Kim Tiger planerar kvinnoklinikens operationer i länet och dirigerar patienterna till lämpligast sjukhus. Barnmorskan Sandra Wahlqvist och undersköterskan Pernilla Eriksson ingår nu i det team som tillsammans med läkare sedan i våras bemannar Kvinnoklinikens polikliniska operationsmottagning på Mälarsjukhuset.
Tillsammans med vårdenhetschef Christina Östling Grawé och kollegor på gynekologi- och SESAM-mottagningen, och i samarbete med klinikerna i Sörmland som nu har en gemensam operationsplaneringslista, har de sedan i våras lyckats lätta på trycket rejält mot Centraloperation.
– Patienterna får rätt vård, på rätt nivå och – inte minst – i rätt tid. Vi är väldigt stolta och glada över vad vi åstadkommit, summerar chefen.
Som tidningen tidigare berättat får en sörmländsk patient vänta i genomsnitt 43 dagar för en behandling eller operation inom gynekologi. Det är den kortaste väntetiden i hela landet, där medelväntetiden är 140 dagar. Och på Mälarsjukhuset är medelsiffran ännu lite kortare; 37 dagar enligt senaste statistiken (juli 2024) från SKR.
– Det är här det händer, säger Pernilla Eriksson och Sandra Wahlqvist, och visar in i gynmottagningens operationssal.
– Här kan vi utföra lättare polikliniska ingrepp, som inte kräver sövning och inläggning – som att ta bort polyper och myom, ta prover och utföra mindre skrapningar. I och med att Nyköpingskollegorna började operera polikliniskt när de byggt ny mottagning såg vi över våra resurser för att kunna jobba likvärdigt, och hjälpas åt i länet. I Katrineholm kan kollegorna göra polikliniska ingrepp på Centraloperation.
Och så fick kliniken i Eskilstuna möjligheten att investera i instrument och utrustning trots spartider.
– Vi utför inte alltid samma typ av operationer på sjukhusen. Nu kan vi samordna och ge patienterna kortast möjliga väntetid. I andra änden avlastas Centraloperation. Därmed spar vi in på såväl kostsam tid som utrustning, och oftast också personal.
Mottagningen har inte behövt anställa nya kollegor utan har klarat sig med den personalstyrka man hade. Och ingen annan verksamhet har behövt stå tillbaka för de nya rutinerna. De medarbetare som nu är med under operationerna har fått gå bredvid kollegor på sjukhuset. Patientunderlaget styr vilka ingrepp som kan bli aktuella, och på vilket sjukhus.
– När jag planerar en operation ser jag på vilken typ av ingrepp läkaren beslutat om, hur patienten prioriteras, och var i länet ingreppet då kan göras bäst. Kanske är det på Nyköpings lasarett, kanske på Centraloperation i Eskilstuna. Eller med dagkirurgi här på mottagningen, berättar Kim Tiger.
– Så fort det blivit en lämplig lucka någonstans stoppar vi in en patient.
När hennes kollegor sen tar emot den kvinna som ska opereras i gynmottagningens sal får patienten först smärtlindring och lugnande. Och under själva ingreppet finns en lugnande hand att hålla.
– Att ligga i en gynstol är alltid nervöst, men vi gör vad vi kan för att minska spänningarna. Vi kanske spelar lite musik och pratar om något annat med patienten.
Att opereras med lokalbedövning innebär mindre risker. Och patienten kan oftast gå hem direkt, eller efter någon timmes vila.
– De flesta tycker efteråt att det är jätteskönt att det gått så snabbt och smidigt, och att de inte behöver ligga kvar över natten. Än så länge har vi inte tagit emot några klagomål.
Anna Gimåker konstaterar att Kvinnokliniken också ligger bra till vad gäller nybesök till gyn- och SESAM-mottagningen.
– Vi har få patienter som behövt vänta längre än vårdgarantins 90 dagar på att få komma hit, tack vare vårt prioriteringsarbete och samarbetet mellan funktioner och kliniker. Högsta prio är förstås förlossningen och alla akuta fall. Och det är en hel kedja av insatser som styr. Tillgången på läkare inte minst.
Sen kanske inte alla patienter är beredda att åka till en annan kommun för operationen. Och någon annan vill absolut bli sövd. De är beredda att vänta längre i kö för att få som de vill.
– Men för att det här ska bli så bra som möjligt för alla inblandade behöver alla hjälpas åt, förklarar kollegorna.
– Och när vi förklarar de större riskerna, att mer planering och förberedelser krävs, att vi kan korta köerna på det här sättet – och att vi dessutom erbjuder en lugnande hand – så brukar det kännas bättre.