Kommunen äger projektet ihop med Arbetsförmedlingen. Enligt Marianne Fällman gäller det att få de unga att förstå att de har möjligheter att påverka sina liv.
– När vi började arbetet var det så svårt att se var vi skulle hitta ungdomarna. Sedan dess har vi fått kontakter över hela stan, säger Marianne Fällman.
Hon och Robert Allen tar emot i Unga på vägs lokaler på Bruksgatan i centrala Eskilstuna. Projektet återuppstod förra året efter att först ha skrotats av kommunen 2020.
Målsättningen är att nå unga vuxna mellan 19 och 29 år som fallit mellan stolarna och som varken finns i jobb eller studier.
– Det handlar om ungdomar som inte har någon förankring i samhället. En del har inte ens någon försörjning och bor runt hos vänner eller föräldrar, säger Marianne Fällman.
Arbetet med att synas på skolor och i stans utsatta stadsdelar har burit frukt. På tio månader har projektet fått kontakt med 50 unga. Av dem har tio gått vidare till studier och tolv har fått jobb.
Robert Allen och Marianne Fällman ser båda utanförskapet som ett stort problem. Enligt den senaste statistiken från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor återfinns fler än var tionde ung i Eskilstuna mellan 25 och 29 i målgruppen. Och vägen in i värmen kan kännas svår och lång, säger Robert Allen.
– De flesta vi träffar har någon form av psykisk ohälsa, har inte gått klart gymnasiet eller har problem med kriminalitet eller missbruk. Då är det väldigt svårt att komma tillbaka på egen hand.
Hur hänger utanförskapet ihop med oroligheterna i stan?
– Det kan jag inte svara på. Men jag tänker att det spelar roll om man inte har en naturlig plats i samhället. I stället har du den i stadsdelen där du bor. Där är du någon och får kanske till och med respekt och pengar. Något du inte får annars.
De unga som kommer i kontakt med projektet återfinns varken i systemen hos Arbetsförmedlingen eller någon annan myndighet.
För den som behöver hjälp ska det räcka med att lyfta luren. Många gånger kan triviala problem som att sakna ett Bank-id eller att ha obetalda räkningar grumla ungdomarnas förmåga att se sina egna möjligheter, berättar Robert Allen.
– De har ofta fått höra från skolan eller polisen att de inte har någon chans. Så många som kommer till oss tror inte att de har en framtid. Tänk 19-åringar som kan göra vad de vill, fast de tror inte på det.
Hur ser ni på behoven framåt?
– Jag är lite orolig att vi inte kommer kunna ta hand om alla. Så känns det, säger Robert Allen.