Jag vill hävda att det är legitimt i och med att jag får den uppgiften av arbetsgivaren.
Jag gillar att tala med människor, det är ingen klagosång alls, och i och med att jag har det här frågeställningar som profession så slipper jag begränsa trakasserierna till enbart affärsbiträden och eller kassörer, som råkar sitta nära till hands.
Jag kan fråga vem jag vill, om nästan vad som helst. Känns det som i alla fall.
Men klarar jag att svara själv på frågorna?
Jo, oftast. Det är någon enstaka gång som den är så illa kläckt eller krystad att det nästan är genant att yttra den högt. Men oftast går det bra.
Frågorna som jag hoppas att du slipper höra mig ställa är:
-Vilken är din favoritfärg?
-Har du en maträtt som du gärna sätter framför alla andra?
-Din schlagerfavorit, alla kategorier?
-Hur tänker du fira wienerbrödets dag?
-Saknar du snön?
-Trivs du bäst med sommar- eller normaltid? (Notera gärna här det skrytsamma tonläget, jag vet minsann skillnaden).
-Kan du tänka dig en sommar utan sol och bad?
Det finns ju inga dumma frågor, heter det i ordstävet. Men alla de här frågorna som bara kräver en grymtning i retur, eller ett lakoniskt Ja eller Nej, är väl kanske mindre väl genomtänkta.
Dagens aktuella fråga angående krisberedskap, och om du är rustad för det allra värsta, är både nyttig och bra.
Jag tillhör gruppen ogenerade optimister som alltid hoppas på det bästa, men ännu inte hunnit börja rusta för det allra värsta.
Målet är dock klart; Krislådan ska vara påbörjad innan detta år är till ända, och ska vara komplett innan nästa skrivs till handlingarna.
För den observante framgår att det faktiskt finns två enkäter ytterligare i dagens tidning:
Brukar du ge till välgörenhet, lyder den som återfinns på sidan 3, och här lyder mitt personliga svar: Ja.
Frågan vilken som är din favoritmotion för att få bort alla extrakalorierna från julborden kräver däremot lite mer eftertänksamhet, men jag ber att få landa i:
Närmast onödigt långa vinterpromenader i gnistrande solsken och med knarrande snö under fotsulorna, du vet ett sådant där ljuvligt februariväder med klarblå himmel och lite längre dagsljus än mörker, och som kanske bara ligger sex, sju veckor fram i tiden nu.
Till och med en kvällspromenad kan vara alldeles underbar om man exempelvis får sällskap med en ystert hoande kattuggla.