Eskilstunaborna är duktiga på att källsortera – det är Kent Briby, operativ chef för återvinningen hos EEM, tydlig med. Över hälften av allt hushållsavfall som kommer in till återvinningsanläggningen Lilla Nyby är matavfall och förpackningar som går att återvinna.
– Det luktar ganska illa nu men snart, när rötmånaden sammanfaller med kräftpremiären, blir det ännu värre. På vintern luktar det nästan ingenting, berättar Kent Briby när han visar upp de osorterade högarna av soppåsar som kommunens "värdetransporter" levererat på återvinningsanläggningen.
Därifrån åker påsarna vidare på ett rullband där färgen på påsarna avläses maskinellt för att sedan separeras efter material.
Färgsorteringen har sedan införandet 2010 adopterats av Örebros kommun, och Kent Briby märker av en tydlig skillnad i hushållens noggrannhet.
– I Eskilstuna hade vi en del inkörningsproblem, så det kan ju bero på att vi hållit på längre, men nu är det bara två procent som är felsorterat och behöver rättas till i finsorteringen.
För rättas till, det gör det. Efter att påsarna sorterats efter färg fortsätter de gula (pappersförpackningar) och blå (tidningar) påsarnas väg genom anläggningen till en finsorteringsstation.
Väl på sorteringsstationen slits plastpåsarna upp av en maskin. Innehållet landar sedan på ett rullband där personalen står redo att ta rätt på allt som inte hör hemma i kategorin. Vad som hamnar snett är till viss del årstidsbundet, berättar Kent Briby.
– Efter jul sitter en hel del julgransbelysning trasslad runt rullbanden. Det är ju elektronikskrot och hör definitivt inte hemma här. Vi får också julgranar, madrasser och solstolar.
Solstolar och julgranar... Hur kommer de ner i påsarna?
– Folk är kreativa med en förskärare vet du, skojar processoperatören Thomas Karlsson.
Han berättar att en del fynd är mer makabra än andra – titt som tätt kommer slaktavfall paketerat i blå säckar som färgavläsaren sorterar som tidningar.
– Ett tag fick vi in avskjutna kanadagäss i en vecka. Det var troligen från någon badplats, men det kan vi ju inte härleda. Vildsvin har vi också haft, säger Thomas Karlsson.
Kent Briby minns också ett tillfälle då den rigorösa sorteringen lagade en Örebrobos hål i plånboken.
– För några år sedan innan jul fick vi reda på att en person tappat en ansenlig mängd kontanter i sin blå påse. Vi får in ungefär 3 000 sådana påsar om dagen, men några veckor senare kom pengarna ut på bandet. Det var över 10 000 kronor.
Men alla fel beror inte på tanklöshet, slarv eller lathet. Kent Briby förklarar att påsarna, och sorteringskärlen som finns i anslutning till många hyres- och bostadsrätter, är till för förpackningsinsamling – inte materialinsamling.
– Det många gör fel är att slänga rena plastprodukter i påsen för plast. En leksaksbil av plast ska till exempel inte återvinnas – här är en annan sådan grej, säger Kent Briby, och pekar på en tandborste som hamnat på backen utanför sorteringsbyggnaden.
Så tandborsten ska inte återvinnas?
– Nej, och det beror på att tillverkaren inte har betalat för återvinningen. Man tänker plast som plast, men det kostar tre gånger mer att återvinna produkten än att elda upp den. Men när tandborsten köptes låg den troligen i en förpackning som kan gå till återvinning, förklarar Kent Briby.