– Det är vi mer än nöjda med, säger Dena Gevarez, som är verksamhetschef för Schysst i Sverige. Det viktiga är att vi får ut vad som gäller i fråga om allemansrätten, och viktigt är förstås också att peka på naturutflykternas alla möjligheter för nyanlända.
Jag får en kort pratstund med Rebecca Farah, Linda Budagh, Mervat Amin och Adnan Aldaher Aladiri som i sällskap med Salah Shallal är ute på ett läger i Vilstaskogen tillsammans med vänner och kollegor från Skellefteå.
Alla är medlemmar i Schysst som sällan missar chansen att slå ett slag för naturupplevelser och som alltid har en dörr öppen för nya medlemmar. Dena Gevarez menar att konsten är att försöka fånga unga människors intresse och visa upp naturens möjligheter.
– Vi vänder oss gärna till ungdomar och ställer frågan; Vad vill ni göra? Okej, paddla kanot, vi ordnar det. Hästridning, inga problem, bara det är utomhus. Bara hänga ett litet tag, fine, men vi tar även det ute i naturen om ni inte misstycker.
Även om myggen är förfärligt närgångna just den här dagen så knallar hela gruppen tappert med på en sväng för att det ska bli några bilder till reportaget.
Både Rebecca och Mervat har medverkat både som statister i filmerna och med arbetet som gått ut på att ljudlägga filmerna.
– Vi pratar båda arabiska, men med två skilda dialekter, säger Rebecca, som inte finner direkt en tänkbar jämförelse men som ljusnar på ett litet ögonblick.
– Jo, men det är väl lite grand som om du tänker dig svenska och skånska, det låter som samma språk men ändå inte riktigt...
Att informera om det man får göra med hänvisning till allemansrätten, och vad man absolut inte får göra, är något som sker automatiskt om man ställer frågan till gruppens medlemmar, och alla anser att det är en direkt viktig sak att informera om.
– Det handlar framför allt om att vi måste vara rädda om naturen, den får inte bli förstörd, säger Mervat Amin.
Naturen är långt mer än bara värdefull, den är livsviktig för mänskligheten och då måste alla vara beredda att slå vakt om den. I stort som i smått.
I filmerna finns också matnyttiga tips om hur man får elda, och att man måste vara observant på om det råder eldningsförbud eller inte.
– Vi vill inte riskera att starta en skogsbrand, säger Adnan Aldaher Aladiri. Är det väldigt torrt i skog och mark så eldar man inte alls.
– Och absolut inget eldande direkt på klippor, de kan spricka då.
I en kort andningspaus fyller Linda Budagh i att man heller inte får skräpa ned. Och just detta att vi måste lämna en plats i lika gott skick som vi fann den lyfts fram i alla filmerna.
– Och man får inte bada på någon annans tomt, säger Rebecca Farah.
En annan deltagare sjunger naturens lov för alla dess sevärdheter, en tredje menar att en utflykt i naturen är det allra bästa botemedlet mot stress. Prova själv, gå ut i en skog och bara lyssna, se dig omkring, lyder rådet.
Att det alls blev filmer var ingen självklarhet. Naturvårdsverket ställde upp som sponsor och sköt till de 400 000 kronor som filmerna kostade att spela in.
Sedan var det filmarna Thomas Pickelner och Rikard Ljungqvist som skapade tre av filmerna, och en som regisserades av Nayef Ghoul. Och de är inspelade på förutom arabiska även på persiska och dari.
– Det finns nästan hur mycket tryckt material om det här, men fram till nu har det inte funnits något inspirerat, filmat material, slutar Dena Gervarez. Det är vi glada åt att vi har ändrat på nu.