De färdiga knivämnena kommer i två modeller. En har ett mer traditionell knivutseende och den andra är mer anpassad för jakt.
Kylarvätskan stänker på glasluckorna och gör det omöjligt att se in i maskinen på Eskilstunaföretaget Mikromekanik. Där inne i fräsen håller ytterligare en omgång knivar på att ta form.
På en arbetsbänk intill ligger de färdiga knivämnena. De kommer i två modeller. En har ett mer traditionellt knivutseende, den andra är anpassad för jakt. Kunden kan senare beställa olika härdningsgrad på stålet, knivskaftet kan varieras och färgen på kniven samt knivslidan anpassas efter önskemål, vilket gör att kniven kan göras om på över 1 000 olika sätt.
– I och med att vi har produktionen så nära kan du göra alla de här valen, vilket vore svårare om den skett långt från Sverige, säger Daniel Ingdahl, en av grundarna till företaget Rekyl som står bakom knivarna.
Bolaget har egentligen sitt säte "på andra sidan pölen" i Västerås. Men när knivproduktionen planerades var valet av tillverkningsort självklart, berättar han.
– Eskilstuna är ju smedstaden. Här finns kompetensen och historiken. Det har tillverkats enormt mycket knivar och skärande verktyg i den här staden. Vi vill få tillbaka den traditionen hit.
Daniel Ingdahl driver Rekyl ihop med vännerna Jon Svärdhagen och Christian Wallenius. De tre möttes första gången på Lapplands jägarregemente i Kiruna under värnplikten. Genom sin hemsida säljer företaget idag en rad produkter, främst inom jakt och friluftsliv.
Enligt Ingdahl spelar "socialt patos" en viktig roll för företaget som beskriver sig vilja bidra till ett bättre samhälle. Bland annat skänker Rekyl mellan tre och fem procent av sin omsättning till ideella organisationer som arbetar för veteraner i försvarsmakten.
En annan drivkraft är just att lyckas tillverka varor på hemmaplan trots en dyrare prislapp. Ingdahl tror att det finns ett allt större sug från kunder som inte nöjer sig med lägsta pris. Bolaget hoppas också kunna inspirera andra företag till att ta tillbaka sin produktion till Sverige igen.
Inne på Mikromekanik går fräsen varm även den här veckan. Knivarna slipas fram tre åt gången.
– De sista som höll på med egen tillverkning av knivar i Eskilstuna kastade in handduken för längesedan. I alla fall när det handlar om industriell produktion så har den flyttat ut till låginkomstländer.
Varför gör inte ni likadant?
– Vi vill visa är att det går att tillverka saker i Sverige och att det faktiskt finns många som är beredda på att betala lite extra för produkter som är gjorda här. Landet försvagas ju också när all produktion läggs utanför gränserna.
Enligt Ingdahl har Rekyl främst haft svårigheter med att hitta lokala tillverkare som vågar tro på idén – fram till mötet med Ulf Lindner på Mikromekanik i Eskilstuna.
Ulf Lindner på Mikromekanik tackade ja till uppdraget som han kallar för lite roligt och nostalgiskt. Enligt beställningen från Rekyl ska 200 knivämnen tillverkas den här gången, berättar han.
– Jag åkte dit med mina grova prototyper och sade: Det här borde vi kunna göra. Han svarade: Det vet jag inte, men vi kan prova.
Nu planerar företaget för en större knivproduktion och fler modeller i framtiden. Målet är bland annat att ta fram en brukskniv som kan säljas till ett lägre pris.
– Det här är steget före ett mycket större industriellt projekt där vi investerar i en annan typ av verktyg, där varje kniv blir mycket billigare att tillverka, men där startkostnaden är avsevärt högre. Det är dit vi vill, men vi har börjat i den här änden för att kunna etablera oss på marknaden och känna efter om det finns en efterfrågan. Och det gör det.