– Jag var 10 år när jag hängde med en veterinär ut bland holländska småbruk, berättar Paul Teepen. Min plan var att bli just veterinär. Och jag började även studera till det när jag blev äldre. Men många småbruk hade under tiden blivit gårdar i stordrift. Och ju längre fram i utbildningen jag kom, desto mer skeptisk blev jag till stordrift av alla slag. Det skulle duschas och bytas kläder varje gång jag skulle in bland djuren, allt styrdes av mängder av regler. Jag tappade intresset och hoppade av studierna.
Paul tänkte; "Jag måste ändå göra något, men vad?" Samtidigt läste han boken "Självhushållning" av John Seymour. Han upptäckte att så som det var förr, det var något för honom . . .
Sagt och gjort.
– Jag kunde ingenting om ekologisk odling då, men sökte upp en holländare för att lära mig mer. Samtidigt 1981 kom det fram att det fanns många illegala soptippar i Holland fulla med bensen och PCB och jordarna läckte ut detta och då kände jag; "här kan jag inte vara kvar och börja odla." Samtidigt hade min fru Marianne och jag semestrat i Norge 1980-81. Vi tänkte först flytta dit. Hon var sjukgymnast på den tiden. Men jag fick inget jobb, så vi flyttade till Sverige i stället och Magda gård i Näshulta som var en ekologisk gård. Det kändes jättebra och vi trivdes. Efter sex och ett halvt år i Näshulta flyttade paret till Källstugan i höjd med Slytabacken, ett arrende. Och sedan december 1993 har familjen Teepen bott vid Solbacka gård i Örsta.
Lever du som du lär?
– Ja, vi har varit vegetarianer länge min fru och jag. Tidigare åt vi kött, men vi kände hur mycket bättre vi mådde av vegetarisk mat. Vi har odlat i stor utsträckning under alla år både spannmål och köksväxter, i princip varit självhushållande, värmt upp huset med ved, fått belysning av solceller och så vidare. Och jag sålde även ekologiskt tidigare vid min handelsträdgård Rölleka, men den är i vila just nu.
Har detta gett er bättre hälsa?
– Ja, varken vi eller barnen har knappt varit sjuka genom åren. Jag känner mig glad och frisk av det här livet.
Om det ändå kommit några krämpor har Teepens valt naturmedel, huskurer och homeopati i stället för mediciner.
Sedan 2005 gör nu Paul något helt annat vid sidan om odlingarna. Han hjälper Kommunfastigheter i Eskilstuna med byggnadsvård av museumbyggnader, kan mycket om att koka egen rödfärg och använda linolja. Han har på senare tid även skrivit flera böcker med ekologiska odlingstips. Han fungerar också som konsult åt andra som vill odla ekologiskt. Och han håller på och upprättar ett mindre gårdsmuseum vid sitt hem.
– Sen har jag en kompis i västra Sverige som har en fröfirma med ekologiska och äldre frösorter som vi fröodlar i Algarve, Portugal.
Varför?
– Det växer mycket bättre där. Sommaren i Sverige är så kort och opålitlig. Allt hinner inte mogna här. Som förra sommaren till exempel.
Ska ni sälja fröna i Sverige sen?
– Det gör fröfirman redan.
Paul Teepen berättar i det sammanhanget om nya EU-regler som är på gång där alla frösorter ska finnas med på en lista för att vara godkända, få säljas.
– Den regeln gör det svårt för de gamla frösorterna från farmors tid att fortsätta överleva, fröer som aldrig kommer med på den där EU-listan eftersom att få en sort på listan kostar en hel del och då blir kostnaderna för höga för de mindre fröföretag, fortsätter han.
Vad händer närmast?
– Jag ska vara med på Trädgårdsmässan i Stockholm/Älvsjö 11-14 april och presentera mina böcker.
Är intresset för ekologiskt stort tycker du?
– Ja, det känns ändå som det. Jag läser själv mycket för att lära mig mer och jag har stor hjälp av Facebook för att få kontakt med fler ekologiska odlare runt om i Europa och världen.
Har man kommit längre i andra länder?
– Ja, i Tyskland och Holland, men framför allt är man bättre än i Sverige när något gått snett i den ekologiska odlingen.
I många länder i Europa är det även naturligt att det skolmedicinska tänkandet och det naturmedicinska går mer hand i hand när någon blir sjuk. Där har Sverige mycket att lära, menar Paul Teepen.