I veckor slet medlemmar i Sörmlandsgårdens vänner med att knacka ned pålar för fårens nya hage intill baksidan av logen.
Men nu är allt klart och en tacka med två halvvuxna lamm har flyttat in i hagen och kommer skuttande när "husfrun" Beryll Grandell kommer med gott knäckebröd.
– Här får man nästan vakta så inte mamman lägger beslag på allt bröd.
Beryll Grandell är ständig sommargäst på Sörmlandsgården för fjortonde året i rad och flyttar bokstavligen in på gården i början av juni och lämnar den först i slutet av augusti.
Till sin hjälp för skötsel av både gård och invånare har hon flera medlemmar som Paul Teepen och Yvonne Uddin, men sonen Lennart Grandell och Per-Gunnar Bengtsson finns också nära till hands när uppgifterna kräver att man flinkt kavlar upp skjortärmarna.
De båda knorrar och gnisslar lite grand när göromålen blir alltför många och kräver för många obekväma arbetsställningar. Men parollen verkar annars vara Allt för gårdens bästa.
– Det är roligt att se att det fortfarande dyker upp många Eskilstunabor som inte hade en aning om att den här oasen finns här, nästan mitt i stan, säger Beryll.
– Och så gillar jag att fler och fler pappor verkar hitta hit med sina barn.
Sedan Beryll flyttat in på gården har man inte haft några större incidenter. 1983 brann både logen och vagnslidret ned i en brand som misstänktes vara anlagd. I fallet med logen hittade man en ny byggnad, som man kunde köpa, montera ned och bygga upp på nytt på Djurgården. I fallet med vagnslidret byggdes en helt ny byggnad upp men efter gammal mall.
Fem år efter branden var Sörmnlandsgården intakt igen.
Några år efter återinvigningen ödelades klockstapeln på Djurgårdens högsta punkt uppe på berget.
– Vi har haft lite mindre skadegörelse, några som roat sig med att måla sådana här tags med vit färg på de svarta dörrarna på uthusen, och några som kladdat på väggarna. Men det har vi målat över nu.
Beryll intygar att det var ett oväntat sjå att få bort de sista resterna av vitfärgen mot den svarta botten, mycket enklare då att täcka med Falu rödfärg på väggarna. Nu syns inte ett spår efter skadegörelsen och så ska det helst förbli.
Annars är alla gårdens besökare, som inte väjer för dagsljus, hjärtligt välkomna.
– Vi har mellan 6 000 och 10 000 besökare varje sommar, säger Beryll.
– Och du kan lita på mig, säger hon lite illmarigt och gräver fram en räknare ur förklädet. Vi har redan haft 66 besökare här i dag och då är det inte ens lunchdags ännu.
Intresse finns, inte tu tal om annat. Men fler medlemmar är alltid välkomna.
Självklart ska en gård som är så full av liv - förutom får finns här också en vädur och en kastrerad kanin och Hedemorahöns med en riktigt stilig tupp - drivas av en livfull förening.
Inga kor eller hästar på gården?
– Nej, det får vi inte tillstånd till. EU-direktiv, du vet. Men vi har ibland en häst på besök så vi kan arrangera skjuts med häst och vagn här på Djurgården. Det är trevligt.