Om man inte tittar noga är det lätt att råka gå förbi restaurangen – ingången till Passage Vinkafé smälter nästan in i fasaden.
Krogrecension
Vilken egenskap kännetecknar starkare än någon annan en riktigt bra restaurang? Är det kvalitén på maten? Inredningen i lokalen? Att toaletten är ren? Kanske för vissa, men för oss i Krogpatrullen finns det en faktor som tydligare än någon annan separerar de medelmåttiga restaurangerna från de riktigt bra: Krögare som bryr sig.
I en liten, långsmal lokal på Söder huserar sedan knappt ett år Passage Vinkafé. Här har de unga ägarna skapat en restaurang som de själva hade velat hänga på, en restaurang som de tyckte saknades i Eskilstuna. Här finns varken bord eller stolar, bara en lång bardisk med höga pallar. En vinylspelare står och snurrar bland backar med skivor. På en hylla finns ett minibibliotek, och överallt står flaskor fyllda med restaurangens flytande hjärta: Naturvin.
Passage är en plats där naturvinet står i fokus och där maten verkar ha valts ut för att omsorgsfullt ackompanjera vinerna utan att överrösta dem. Här jobbar man nära sina importörer som ofta bedriver småskaliga verksamheter där de själva åker ner med skåpbil till kontinenten för att frakta hem sina senaste fynd. Risken att man dagen efter ett besök hittar samma viner som här på Systembolaget men till en bråkdel av priset är med andra ord ganska liten.
Vi blir hälsade välkomna av vad som ska visa sig vara den enda personen i personalstyrkan under vårt besök, en person som snart ska bjuda oss på en otrolig enmans-show. Ett problem som många restaurangbesökare har med den nya naturvinstrenden är att den kan kännas exkluderande och lite knepig. I huvudstaden finns många naturvinsbarer där det är lätt att känna sig lite som kusinen från landet när man beställer. Så är inte fallet på Passage – här blir vi varsamt guidade i vinutbudet tills vi hittar, ja rentav upptäcker det vi gillar.
Lokalen som restaurangen ligger i byggdes från början som en nödutgång till den dåvarande biografen som låg på innergården.
Vi börjar kvällen med det vita "Brunch club" från Sydafrika (105:-/glas), en frisk historia som går väl tillsammans med husets val av fransk hårdost, mandlar och oliver (40:-/rätt). Tillsammans med snacksen beställer vi sniglar med levain och örtsmör (100:-), en pigg tolkning av fransmännens favorit som är så generöst serverad att vi undrar om vi någonsin igen kommer vilja sitta och pilla med snäckskal och specialbestick för att avnjuta den. Vi provar även husets hemmagjorda minipizzor, en röd variant med prosciutto och en vit med potatis och fikon (45:-/styck). Bägge är precis så enkla, salta och knapriga som bra barmat ska vara.
Mandlar, oliver och ost, 40:-.
Sniglar med levain och örtsmör, 100:-
När förrätterna dukats undan är stämningen förväntansfull. Kommer varmrätterna fastställa att Passage är en plats dit man kan gå för en vällagad middag, eller kommer smakresan stanna vid förrätterna och vinet?
Vi beställer polpette på lammkött med Corbarinotomater och hemmagjord pasta (179:-). Sakta men säkert börjar det dofta trattoria i takt med att vår servitör ömsom glider in och ut ur köket för att röra i grytorna och ömsom serverar oss kvällens andra vin: ett rött Minervois "Audere" (110:-/glas) som smakar kryddigt och lent.
Likt så mycket annan mat från medelhavet ser de varmrätter som sedan ställs ner framför oss inte mycket ut för världen. Bara två enkla tallrikar med pasta, tomatsås, lammköttbullar och lite riven parmesan. Men när vi för gafflarna mot munnarna händer något.
"Men gud", mumlar vi medans vi tuggar.
Lammet har en milt rökig smak och tomatsåsen balanserar snyggt mellan sötma och syra. Parmesanen binder de två samman, och själva pastan som allt vilar på påminner oss om den magi som uppstår när den knådats för hand, kokats i välsaltat vatten och serverats al dente. Att skölja ner det hela med det franska naturvinet får oss att känna att ett plus ett blir tre.
Polpette med Corbarinotomater och hemmagjord pasta, 179:-
Trots att vi efter maten egentligen är proppmätta kan vi inte låta bli att prova husets chokladkaka (45:-), en barnsligt god skapelse som bryter av fint mot det tyska orangevinet "Glow Glow" (110:-/glas) och det persikodoftande surölet "Afrodite" (79:-/glas) från Omaka i Stockholm.
Chokladkaka, 45:-
Att vår servitör svängt ihop allt det här själv samtidigt som han fixat precis allt annat under kvällen känns som ett mirakel, men sedan minns vi ju att han förkroppsligar begreppet "krögare som bryr sig". Att han tillsammans med sina kollegor startat den restaurang de själva vill hänga på känns faktiskt inte alls som tomma ord, utan helt sant.