Azem, Lonik, Sabrija och Lenard Sylejmani får efter en sju år lång kamp stanna i Sverige. Beskedet är så positivt för familjen att det inte riktigt sjunkit in än. "Jag kan inte tro det", säger mamma Sabrija.
– Många saker har hänt sedan sist. Inför Migrationsdomstolens beslut förberedde vi oss mest på att det skulle vara negativt, och tänkte på vad vi i så fall skulle kunna göra. Samtidigt stod vi inför en situation där Lenard skulle mista sitt barnboende, säger Lenards pappa Azem Sylejmani.
Azem förklarar att Lenard sedan ett år tillbaka har vårdats på sitt barnboende enligt LVU eftersom familjen, som länge levt som papperslösa, inte har haft rätt till LSS-insatser. För några månader sedan flaggade socialtjänsten för att den särskilda insatsen skulle upphöra i december och att föräldrarna då skulle återfå hela omvårdnadsansvaret för Lenard.
– De sa "kom och lär er att ta hand om Lenard", men jag hade precis fått ett jobb och jag vet att vi inte klarar det själva. Skulle vi ta hand om Lenard ensamma skulle alla drömmar om ett liv i Sverige, där vi kan försörja oss själva, gå förlorade. Jag kunde inte sova, jag gick bara runt och tänkte på vad som skulle hända i december.
Men plötsligt fick Azem ett mejl från sin advokat. Migrationsdomstolen hade fattat ett beslut efter familjens överklagan av utvisningsbeslutet.
– Jag var på jobbet när jag fick det och våndades över att öppna mejlet, för alla beslut har hittills varit negativa. Min kollega sa att "kom igen, öppna nu" och jag sa nej. Jag förberedde mig mentalt, och när jag såg att vi hade blivit beviljade uppehållstillstånd trodde jag inte mina ögon. Jag bad min kollega läsa – jag trodde inte på det. Det känns som det första positiva beskedet jag har fått i mitt liv.
Medan Migrationsverket i sitt beslut fastställde att "behovet av reglerad invandring väger tyngre än barnets bästa" resonerade alltså Migrationsdomstolen annorlunda. I beslutet fastställer domstolen att Lenard kommer att ta skada om han återvänder till Kosovo – något som domstolen anser väger tyngre än alla motstående intressen.
– Äntligen var det någon som förstod, säger Azem Sylejmani och berättar att parets yngre son skrek av lycka när beskedet kom.
– Han hade bett till Gud varje kväll om att Lenard skulle fortsätta få vård. Det ska inte en 8-åring behöva oroa sig över.
Innan Migrationsdomstolen fattade sitt beslut hade över 1 000 personer skrivit på en namninsamling för Lenards fall. Familjen berättar att de har upplevt ett stort stöd från de många Eskilstunabor som känt igen dem på stan.
– När artikeln kom var jag rädd för att reaktionerna skulle vara negativa. Jag hade ringt till både tv och flera tidningar innan och fått nej flera gånger. Men alla har varit så genomgående positiva och stöttande. Det känns som att artikeln var bomben som hjälpte oss, säger Azem.
Föräldrarna tog länge hand om Lenard själva, men i desperat behov av avlastning vandrade de till slut in på socialkontoret i Eskilstuna, trots att de tidigare nekats hjälp.
– Vi är så tacksamma för alla som har engagerat sig i vårt fall. Vi har haft otur med mycket i livet men vi har haft väldigt tur med människorna vi träffat, säger Lenards mamma Sabrija Sylejmani.
Förutom att Lenard nu kan få vård enligt LSS betyder också uppehållstillståndet, som är begränsat till 13 månader men kan förlängas, att familjen kan besöka sina släktingar i Kosovo för första gången på sju år. Medan pappa Azem redan jobbar som hantverkare planerar Sabrija att börja söka jobb, kanske som boendestödjare.
– Jag skulle vilja ta hand om barn med Lenards typ av problematik, för det är något jag verkligen kan. Med Lenard kommer det för nära, så i så fall med andra barn. Men först ska jag lära mig svenska nu när jag får läsa SFI, säger hon.
– Det känns fantastiskt att betala skatt. I slutändan har det varit värt all stress och alla motgångar. Nu har Lenard rätt till den vård han behöver och vi kan ge tillbaka till samhället, säger Azem.
– För mig har det inte sjunkit in än. Jag kan inte tro det, säger Sabrija.
"Det känns som det första positiva beskedet jag har fått i mitt liv", säger pappa Azem om Migrationsdomstolens beslut.
Föräldrarna berättar att Lenards utveckling gått framåt de senaste månaderna. När vi går genom dörren till barnboendet i Skogsängen är det en glad kille som möter oss. Nu kan han för första gången äta själv och håller ögonkontakt på ett sätt som föräldrarna inte upplevt sedan han var nyfödd.
– Alltid när jag känner mig ledsen finner jag styrka i honom. Jag behöver inte vara ledsen över det förflutna för han är framtiden, säger Sabrija.
– Lenard hjälper oss att förstå meningen med livet, säger Azem.