Från första början visste inte Lennart Sundén vad han skulle välja för bana för sitt yrkesverksamma liv.
Han hade precis fyllt 25 och hade en trygg och fast anställning hos en kyltillverkare hemma i Norrköping, men innerst inne gjorde han sina dagliga åtta timmar utan någon större entusiasm.
— Jag ställde mig till sist frågan vad vill jag jobba med, vad är jag intresserad av?
Båda frågorna besvarades med djur, så Lennart Sundén ringde upp Kolmården och undrade om det fanns en chans att få jobba där.
Det entydiga svaret löd nej, men han fick en varm rekommendation om att söka en utbildning till djurvårdare och sedan kunde han med all säkerhet få en anställning.
I utbildningen ingick också en väldigt stor portion praktik, och bara att få umgås med personligheter som chefsveterinären Bengt och Barbro Röken, och Mats och Birgitta Amundin har betytt oerhört mycket för Lennart.
När vi bänkat oss i djurparkschefens spartanskt möblerade kontor öppnar vi lite försiktigt med hela svärmen med faktafrågorna.
Lennart Sundén svarar lugnt och lite eftertänksamt på alla frågor. Oftast direkt och rakt på sak, ibland efter ett litet ögonblicks betänketid, som söker han ordet med den exakta betydelsen.
De lite mer kontroversiella frågorna som bottnar i hur nu Parken Zoo tänker jobba för att försöka undvika fler år med, som nu, prognoser som talar för en förlust på 20 miljoner. Och hur han ser på problemet med det förlorade förtroendet, och inte minst hur det ska jobbas upp på nytt besvaras snabbt och koncist:
— Jag hade förstås bänkat mig i tv-soffan och blev förstås lika berörd som de flesta, och tanken var väl vad är detta, vad har de gjort och hur svarar de frågorna.
— I efterföljande program och debatter stod det nog ganska klart för mig att man i media fokuserat på otäcka bilder och att det fanns andra underliggande problemen som inte hade med djurhållning att göra.
Kan du alls försvara idén med djurparker i alla väder?
— Ja, en djurpark som jobbar seriöst och som vilar tryggt på en verksamhet som omfattar det här med utbildning, forskning och bevarande.
— Djurparkens viktigaste uppgift är att bedriva bevarande arbete. Vilket i huvudsak går ut på att påverka våra gäster genom fascinerade möten med djur, få förståelse, väcka engagemang för vikten av att värna om djur och natur, behovet av att värna om vår miljö och vikten av biologisk mångfald.
Förstår du frustrationen hos en djurrättsaktivist?
— Jag har all förståelse för alla som känner uppriktigt för djur. Men för min egen del handlar det mer om att lägga fokus på arter. Inte så mycket på individer. De som släpper lös djur ställer till med mer skada än nytta.
— Frisläppandet av minkar leder i regel fram till att minken svälter ihjäl eller blir ihjälkörd av bilister. Eller också kommer de ut och ställer till förfärlig oreda för andra arter, som fåglar.
— Men vi har oerhört mycket att jobba med på de här områdena. I vår jakt på mycket och billigt kött har vi skapat en animalproduktion där mycket har gjorts men där det finns mycket kvar att göra.
Har en seriöst satsande djurpark här ett ansvar här att bilda en fristad för djuren?
— Ja, vi befinner oss i ett läge där hela ekosystem är på väg att gå förlorade för oss eftersom vi människor betett oss väldigt vårdslöst med naturens resurser.
Hur ska Parken Zoo i Eskilstuna återvinna allmänhetens förlorade förtroende?
— Genom att vi nu är fullkomligt öppna med allt vi gör. Genom att vi kommer ihåg att det ytterst är alla invånare i Eskilstuna som äger Parken Zoo.
— Men det är ingen lätt fråga. Det är ingen lätt bransch heller. Tittar vi på de stora djurparkerna runt om oss så är det väldigt många som investerar stort. Köpenhamns Zoo satsade 350 miljoner på en ny elefantanläggning för några år sedan, och har precis som många andra djurparker runt om i världen gjort gigantiska investeringar i sina parker.
— Vi ska helst bli attraktivt turistmål utan några kostnader.
Nu har man gjort undersökningar bland de besökare man haft i sommar, och svaren man fått in ger en vink om att man kanske är något på spåren genom satsningen på dinosaurier och även satsningen på de yngsta besökarna med Lilla Zoo.
— Lösningen finns förstås inte i enbart en detalj utan i helheten som sådan måste fungera.
På frågan om det finns konkreta idéer om hur man från Parken Zoos ledning ska locka en större publik redan nästa säsong lyder svaret:
— Vi har just precis startat ett stort förändringsarbete och det betyder att alla som jobbar här måste få komma till tals och lämna sina synpunkter.
Ingen idé som du själv brottas med som du gärna skulle vilja realisera?
— Nej, jag sitter inte med en hemlig egen agenda. Ja, det vill säga, jag har massor med idéer jag skulle vilja realisera, men nu ska vi hela personalen på Parken Zoo ta tag i alla de här frågorna gemensamt, och sedan har vi också inlett ett samarbete med Munktell Science Park, som vi tror ska kunna ge en hel del nya idéer ganska snart.
Är du konkurrent nu med dina gamla arbetsgivare på Kolmårdens djurpark?
— Nej, konkurrenter är vi inte. Vi är i samma bransch, och vi är beroende av varandra. Tack vare att de seriösa djurparkerna samarbetar förekommer ingen djurhandel längre. Tillsammans har vi ett ansvar för att se till att arterna lever vidare och att det sker med så genetiskt sunda grupper i djurparkerna som någonsin är möjligt.
— Vi blir aldrig lika stora som Kolmården. Framför allt av det skälet att vi inte har det utrymmet att växa i.
Den vita tigern är inte kvar, vilket djur blir det nya profilen för Parken Zoo?
— Det kan bli de asiatiska lejonen, som just fått tre ungar, men jag tror kanske mer på jaguarerna. Det vore gott om de kunde komma till skott och skaffa sig en kull ungar.
Något djur som står på din önskelista?
— Amurleoparden. Men det blir nog svårt. Det finns bara 30 eller möjligen 40 individer kvar av djuret i full frihet. Vi hade just lärt oss att den var nere i 70 vilda exemplar så kom det nya uppgifter om att de bara är hälften så många.