Eskilstuna Elektronikpartner flyttar från Gustafsvägen och Exma från Filargatan till den stora byggnaden på Montörgatan där det redan har påbörjats produktion av bland annat kretskort och elektromekaniska lås. Förra sommaren köpte koncernmoderbolaget Eskilstuna Elektronik AB med ägarfamiljen Joki det gamla tryckeriet av Sörmlands Media som är en del av NTM-koncernen.
Vd Mikael Joki ser den 6 500 kvadratmeter stora byggnaden som en utvecklingsarena för bolagen inom koncernen.
– Förvärvet tryggar den framtida expansionsmöjligheten, säger han.
Eskilstuna Elektronikpartner AB, EEPAB, sysslar med produktutveckling och tillverkning av industriell elektronik. Kunder finns inom fordons-, industri- och medicinteknik. EEPAB sysselsätter drygt 50 personer.
– Vi kommer att kunna dubbla vår omsättning utan vidare med den här investeringen i den här nya fastigheten så det finns en väldigt positiv bild framåt, säger vd Mikael Joki.
Exma tillverkar elektromekaniska lås. Företaget har sedan det kom in i EEPAB-koncernen 2016 lanserat flera nya produkter och även börjat sälja egna produkter.
– Idag är vi 14 anställda och kommer att behöva vara ännu fler för vi växer jättefort. Vi är mer än dubbelt så stora idag omsättningsmässigt mot vad vi var för ett år sedan, säger vd Niclas Johansson.
NTM-gruppen finns fortfarande kvar i en del av byggnaden på Montörgatan genom Svensk Hemleverans som hyr in sig på 600 kvadratmeter.
För EEPAB och Exma innebär det flera fördelar att sitta i samma lokaler. EEPAB levererar elektroniken till Exmas elektromekaniska lås. EEPAB kan ha nytta av Exmas expertis inom mekanik. Mikael Joki tror mycket på mekatronik som är en kombination av mekanik och elektronik.
Företagen kommer även att ha en gemensam utvecklingsavdelning på andra våningen av byggnaden. På bottenvåningen ligger den stora produktionsavdelningen där både EEPAB och Exma kommer att ha verksamhet. Exma startade verksamhet i byggnaden redan i höstas då företaget började tillverka en ny produkt på uppdrag av dormakaba som säljer den under varumärket D-Key.
EEPAB och Exma utnyttjar fortfarande bara hälften av utrymmet i byggnaden så det finns gott om plats att växa.
– EEPAB går väldigt bra trots halvledarbristen. Den har blivit värre, men vi lyckas ändå prestera en notoriskt hög utleveranstakt tack vare god framförhållning. När vi stänger orderböckerna den sista juni kommer vi att omsätta 120 miljoner kronor jämfört med 90 miljoner förra året, säger Mikael.
Den stora omsättningsökningen beror delvis på kraftiga prisökningar.
– Vi får köpa komponenter dyrare, alltså får vi sälja komponenterna dyrare till våra kunder. Förädlingen minskar, men försäljningsvolymen ökar så att läget är lite konstgjort kan man säga.
Mikael är oroad över prisökningarna.
– Jag började i branschen på 80-talet och jag har aldrig varit med om att man har haft den här typen av möjlighet att ta ut priser för komponenter som man gör idag. En komponent som kostar 15 kronor normalt kan kosta 1 000 kronor idag.
Hur hanterar ni situationen?
– Vi kan inte vara bank emellan utan vi måste ju hantera det här gentemot kunder ganska direkt vid köpögonblicket så att det är våra kunder som får ändå betala för komponenterna.
Komponenterna behöver beställas minst ett år i förväg.
– Det är tufft att hantera det här i ett läge där du samtidigt har ett banksystem som drar åt sig mer och mer och du samtidigt behöver mer likvida medel för att kunna hantera den här lageruppbyggnaden.
Mikael Joki menar att EEPAB har en bra uthållighet och en i grunden sund affär.
– Du måste ha en god relation till din bank för att kunna driva affärer när det stryps till på det här sättet.
Orsakerna till komponentbristen som började märkas för cirka 1,5 år sedan är flera: Pandemin, Ukrainakriget och oroligheter på andra håll i världen där det finns metaller som används i kretskorten.
– Under nästa år kan man se en lättnad i det här under förutsättning att inte Ukrainakriget fortsätter och eskalerar för då kommer man inte att få tag på råmaterial från Ryssland heller som är en av de störta exportörerna.
EU har tagit fram ett initiativ för att öka den inhemska produktionen av halvledarkomponenter.
– Från att man tar ett sånt beslut till att det blir genomfört är det fem år åtminstone. Det är ingen quick fix, säger Mikael.