Buset lyser i hans ögon när Torsten Braf måttar med skyffeln för att kasta snö mot kameran...
Någonstans har han börjat landa i det faktum att han plötsligt har jättemycket fritid – som fylls nästan oroväckande snabbt av aktiviteter.
– Jag har alltid häpnat över folk som säger att det inte har tid med något sedan de slutade jobba. Nu börjar jag inse att man kanske inte hinner med allt man tänkt sig.
Torsten Braf rätar på ryggen och ler brett där han står lutad mot snöskyffeln i februarisolen. Platsen är den egna uppfarten på tomten i Skogstorp, och här ägnar han alltså numera en stor del av sin nyfunna fritid. Efter i det närmaste 40 år som medarbetare på Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning är Torsten Braf fri som de fåglar han älskar att mata, betrakta och föreviga. Efter en liten tids funderande nappade han på erbjudandet om att gå i förtid.
– Ja det vore dumt att klaga på den här tillvaron. Jag stormtrivs verkligen när vintern sett ut så här.
... och så försvinner han i ett moln av snö medan hans karaktäristiska skratt ekar längs gatan...
...innan snökristallerna singlar ner likt gnistrande stjärnor runt honom i solskenet.
Torsten Braf, som blivit sin hemort trogen, konstaterar att han är den enda i släkten Braf som är född här. Hans far var dalkarl och modern värmländska, och storebror Anders föddes i Uddevalla medan pappans arbete längs banvallarna tog familjen till Eskilstuna innan Torsten kom till världen.
Redan i skolan kunde lärarna ana vartåt det lutade yrkesmässigt för den fantasidrivna eleven som trivdes som bäst med en penna i handen och många tomma papper att fylla med äventyr. Fantasy- eller science fictionförfattare var ett möjligt yrkesval.
– Jag tror att jag själv tyckte att jag var en fantastisk begåvning medan andra var mer tveksamma. Jag ville göra avsteg från det fyrkantiga tänkandet, och har alltid drivits av en ganska stark envishet som inte alltid varit av godo. Den har gett mig en del motgångar också.
Men bra gick det ju när Torsten i slutet av gymnasiet knallade upp till både Folket och Eskilstuna-Kuriren med förslag på musikbevakning han erbjöd sig göra. Båda tidningarna var intresserade och han fick välja uppdragsgivare.
Otaliga är de konserter som förevigats av Torstens kamera. En av de bilder han är mest stolt över föreställer Tina Turner. Men också fåglar tillhör favoritmotiven. "Stjärtmesen är väl det sötaste!?"
– Egentligen vet jag inte varifrån min inspiration kom. Jag har själv just aldrig trakterat något instrument men att förmedla musikupplevelser blev snabbt en rolig utmaning. Även om det var onda tider för dispositionsfunderingar, skrattar han och syftar på skrivmaskinerna.
Och fler utmaningar väntade. Under leverans av en recension en söndag hade helgreportern blivit sjuk. Kunde han hoppa in? Torsten Braf lät sig övertalas, och ett antal helgjobb och sommarvik senare erbjöds han fast anställning på Strengnäs Tidnings redaktion. Han blev kvar där i nästan två år innan han flyttade in på kultur- och nöjesredaktionen i Eskilstuna – och blev en institution i stans nöjesliv i decennier. De senaste åren har han åter varit nyhetsreporter.
– Jag halkade ju in i branschen på ett bananskal och ibland kan jag fortfarande ställa mig frågan vad jag egentligen ska jobba med. Någon gång har jag nog ångrat min yrkesbana. Inte ofta men ibland har det känts lite motigt. Speciellt mot slutet, när inspiration har ersatts av exakt styrda textlängder.
– Men med det sagt, jag är så tacksam för allt roligt jag fått göra som nöjesredaktör; all musik jag fått lyssna på, alla filmer jag fått se, alla fantastiska möten med människor.
"Jag förvånade mig själv med att bygga en enklare vedbod – och tycka det var riktigt roligt – i somras. Så nu planerar jag för att snickra ihop en bastu i ena garaget" avslöjar Torsten Braf.
Närmast känner han sig värd ett friår med långt sommarlov, och ser fram emot många sköna vandringar på Sörmlandsleden och cykelturer i såväl skog som på asfalt. Och så hoppas han att snart få gå på konserter igen. Drömmen vore om Neil Young ville ta sig till Sverige.
Sen får han se vad själ och hjärta säger om att jobba lite till. Kanske som frilans. Kanske som författare.
– Det finns faktiskt rätt långtgångna planer på en bok. Nåt där fantasin får fritt spelrum.
