Om det var grannens hund eller nÄgot annat som fick Gibson, Herman, Blomma, Signe och Sigrid att lÀmna gÄrden och fly ut i skogen i fredags eftermiddag, det berÀttar de inte. Men Claudia Muraszombathis söta afrikanska dvÀrggetter Àr tillbaka hemma igen, och tuggar nöjt i sig av allt hö matte bjuder pÄ.
â De har magrat, det syns tydligt att de inte fĂ„tt i sig sĂ„ mycket att Ă€ta i skogen. Och en av dem har ett otĂ€ckt sĂ„r pĂ„ rumpan. Om det var hunden som bet den och det var dĂ€rför de gav sig av, eller om hon gjort sig illa i skogen vet jag inte, men jag har kontakt med veterinĂ€r och ska hĂ„lla koll pĂ„ sĂ„ret.
Det var under mĂ„ndagsförmiddagens hundpromenad i skogen Claudia plötsligt hörde dova ljud, bara runt 400 meter hemifrĂ„n. Hon ropade â och getterna svarade.
â DĂ€r stod de allihop pĂ„ den jĂ€ttestora sten de Ă€lskar att klĂ€ttra upp pĂ„ nĂ€r de följer med oss pĂ„ skogspromenaderna. Och de följde mer Ă€n gĂ€rna med hem.
Claudia vill passa pĂ„ att tacka alla grannar och sĂ„vĂ€l bekanta som obekanta mĂ€nniskor som stĂ€llt upp och engagerat sig i getternas försvinnande. MĂ„nga runt Ărla och EklĂ„ngen har hĂ„llit utkik efter flocken, och mĂ„nga har ocksĂ„ varit ute i skogen och aktivt letat och spĂ„rat i snön. En kille i Ărla ryckte ut med sin drönare.
â Alla har varit helt underbara. Jag hade sjĂ€lv tagit en semesterdag i dag och skulle fortsĂ€tta söndagens bilkörning pĂ„ alla smĂ„vĂ€gar i trakten, ropa och vissla och ytterligare utöka radien hemifrĂ„n. Jag har ju hört att getter kan vandra lĂ„ngt om de hamnar utanför sitt kĂ€nda nĂ€romrĂ„de.
â Jag Ă€r bara sĂ„ lycklig nu och kan inte sluta grĂ„ta glĂ€djetĂ„rar. Det hĂ€r Ă€r min bĂ€sta semesterdag nĂ„nsin!