Om det var grannens hund eller något annat som fick Gibson, Herman, Blomma, Signe och Sigrid att lämna gården och fly ut i skogen i fredags eftermiddag, det berättar de inte. Men Claudia Muraszombathis söta afrikanska dvärggetter är tillbaka hemma igen, och tuggar nöjt i sig av allt hö matte bjuder på.
– De har magrat, det syns tydligt att de inte fått i sig så mycket att äta i skogen. Och en av dem har ett otäckt sår på rumpan. Om det var hunden som bet den och det var därför de gav sig av, eller om hon gjort sig illa i skogen vet jag inte, men jag har kontakt med veterinär och ska hålla koll på såret.
Det var under måndagsförmiddagens hundpromenad i skogen Claudia plötsligt hörde dova ljud, bara runt 400 meter hemifrån. Hon ropade – och getterna svarade.
– Där stod de allihop på den jättestora sten de älskar att klättra upp på när de följer med oss på skogspromenaderna. Och de följde mer än gärna med hem.
Claudia vill passa på att tacka alla grannar och såväl bekanta som obekanta människor som ställt upp och engagerat sig i getternas försvinnande. Många runt Ärla och Eklången har hållit utkik efter flocken, och många har också varit ute i skogen och aktivt letat och spårat i snön. En kille i Ärla ryckte ut med sin drönare.
– Alla har varit helt underbara. Jag hade själv tagit en semesterdag i dag och skulle fortsätta söndagens bilkörning på alla småvägar i trakten, ropa och vissla och ytterligare utöka radien hemifrån. Jag har ju hört att getter kan vandra långt om de hamnar utanför sitt kända närområde.
– Jag är bara så lycklig nu och kan inte sluta gråta glädjetårar. Det här är min bästa semesterdag nånsin!