Friluftsliv, motion, resor, barnbarn - och fortsatt skrivande. Att få tiden att gå kommer inte att bli några problem för en kvinna med fortsatt frisk aptit på livet.
Hon ser sådär extra härligt frisk och fräsch ut, som hon alltid gör när hon varit ute en sväng i världen och sett sig om, och satt kropp och själ i rörelse, i vandringskängor, i kajak eller som nu på skidor.
Eva Axelsson och hennes livskamrat är nyss hemkomna från jämtländska Storhogna, där några sköna dagar i spåren bättrade på formen inför den planerade gå-mellan-stugor-veckan i Kebnekaise i april.
– För 15 år sen kunde jag göra en sån långtur utan att ha tränat alls. Jag har åkt mycket skidor i livet, och tävlade i ungdomen för Gillberga-Lista. Sen träffade jag en norrbottning i vuxen ålder och tog upp skidåkandet igen.
Från och med nu krävs inte längre någon semesteransökan för att få dra iväg på äventyr närhelst makarna så känner för.
Efter "massor av" år på Eskilstuna-Kuriren tackar Evax – som hon varit för både kollegor och många läsare genom åren – för sig.
– Nu kan jag prata om det och må bra i mitt beslut och min summering av ett otroligt roligt arbetsliv. Jag fick ju ett år att avgifta mig på.
Under 2021 har hon jobbat mindre, och därmed sakta men säkert kunnat fasa ut arbetslivet ur tillvaron.
– Jag har ju alltid sagt att mig får de bära ut, jag tänker aldrig sluta jobba. Men det här blev perfekt, nu går jag och känner mig jättenöjd med det. Jag tror mina chefer är nöjda de också, de var nog oroliga för att de skulle tvingas ta till våld för att till slut bli av med mig.
Eva Axelsson tänker inte sluta skriva. Under våren fortsätter hon att leverera krönikor till tidningen. Sen kan det bli nåt annat spännande skrivprojekt. Kanske en ny bok. "Men aldrig deckare. Folk som dör får man nog av i verkliga livet."
Passionen för att läsa och skriva väcktes tidigt. Men någon självklarhet att gå journalisthögskolan var det aldrig.
– Som många andra utan så mycket akademiska studier i släkten skulle jag bli lärare till en början och började på lärarhögskolan. Men efter praktik i en mellanstadieklass insåg jag att det där var inget för mig. Och jag ville ju verkligen skriva.
På rätt utbildning upptäckte hon snabbt mycket annat kul i journalistiken också. Sin nyhetsnäsa inte minst. Fortfarande fladdrar det i näsvingarna när Eva är en bra nyhet på spåren.
– Nyheter är vansinnigt viktigt ur en demokratisk synpunkt, alldeles speciellt för en lokaltidning. Jag kan känna oro över hur det ska gå för demokratin, snarare än för jobben, om inte landsortstidningarna överlever.
Under 2021 har hon jobbat mindre, och därmed sakta men säkert kunnat fasa ut arbetslivet ur tillvaron. "Jag har ju alltid sagt att mig får de bära ut, jag tänker aldrig sluta jobba. Men det här blev perfekt, nu går jag och känner mig jättenöjd med det."
Lite av en slump gjorde att hon några år efter examen var tillbaka i hemstaden.
– Jag sökte tjänster lite varstans, och fick faktiskt jobb på både Folket och Eskilstuna-Kuriren. Jag valde nattredigeringstjänsten på Kurren och här har jag gjort allt; bevakat kommunen, polisen och tingsrätten, varit nyhetschef, allmänreporter, debattredaktör, kulturreporter och krönikör.
– Jag har gjort så mycket roliga saker, och mött så många intressanta människor, i tjänsten. Inklusive min man. Jag kan inte tänka mig ett roligare jobb! Och fortfarande har jag lika kul när jag skriver, vilket läsaren säkert märker. Jag tror det handlar om att jag läste väldigt mycket som barn och tonåring, det blev nog nyckeln till min kärlek till skrivandet. Språk handlar ju väldigt mycket om rytm. Läs högt, i exempelvis Astrid Lindgrens böcker, och du hittar en otrolig rytm.
– Jag plågade mina barn med högläsning i många år. Det slutade med att jag mutade dem till att sitta still och lyssna.
I mängder av år har hon levererat nyheter åt Eskilstunaborna och sörmlänningarna, alltid med god nyhetsnäsa och stor kärlek till yrket. Nu känns det helt rätt att kliva åt sidan och fira livet, konstaterar Eva Axelsson.
Ljudböcker – alternativt poddar– är ständiga följeslagare under Evas promenader. Men det ska vara röster värda att lyssna på. Hennes egen röst, och hennes egna synpunkter på tingens ordning i världen, underhåller läsarna i de omåttligt populära krönikorna. Ska tidningen sluta med dessa lär det bli ett ramaskri.
Tur då att Eva fortsätter leverera dem, åtminstone över våren. Och på ett eller annat sätt skriver hon vidare. I bokform kanske. Mer vill hon inte avslöja.
Men vad ska hon fylla sina dagar med i övrigt nu? Mycket kultur, träning och rörelse blir det förstås, kombinerat med nya resor, inom Sverige och utanför. Gärna fler tågluffar i Europa, likt den i höstas.
– Kjells släkt i Norrbotten har vi gjort flera vändor till senaste åren – och simmat oss genom Sverige. Många är de badhus och bassänger vi stannat till vid och motionssimmat i. Och jag kan säga att Munktellbadet i Eskilstuna slår ut de flesta.
Eva Axelsson skrattar ofta och mycket när hon summerar arbetslivet, och minns allt kul hon hunnit göra som journalist.
Och så blir det mer vänner och barnbarn i vardagen. Almanackan är, visar hon, tämligen fulltecknad hela våren. Som för de flesta som går i pension, verkar det. Eva himlar fortfarande med ögonen åt ordet "pensionär".
– Jag vill ju egentligen inte prata om ålder, även om alla fattar hur gammal jag är eftersom det är dags nu. Men, jag har samtidigt blivit väldigt ödmjuk inför att åldras och funderar inte särskilt mycket över det längre. Dels för att jag förlorade min bror Per när han bara var drygt 40, och dels för att jag själv drabbades av en allvarlig sjukdom för tio år sedan. Har jag haft någon ålderskris så blev den avklarad då. Alla får inte förmånen att bli gammal, jag känner tacksamhet och ödmjukhet.