Eldkvarn bevisar att gammal är äldst

Jag har sagt det förr: Eldkvarn är ett liveband. I ärlighetens namn lyssnar jag sällan på deras skivor, just av den anleningen. Plattorna liknar en musikalisk referenslitteratur, en chans att kolla upp texter eller syna låtarna i sömmarna. I alla fall om man ställer de mot deras framträdanden. De är inte dåliga i studion - bara enormt stadiga på scen.
Från och med det första ackordet så glöder de. Det är en kylig augustikväll och publiken verkar vilja suga ut det sista av sommarvärmen. Den värmen bor i Eldkvarns låtar, även om de knappast tagit patent på den. Sånger om alkohol, kärlek, galenskap och varma nätter har gjorts till förbannelse, men de betar av vartenda klassiskt tema utan att kännas som en parodi på sig själva. Det är mer gediget, mer äkta.
Det är också därför de kan spela så många obligatoriska spår från karriären utan att kännas tråkiga. De har gjort det här förut och ikväll bevisar de att gammal är äldst.
Det är därför det blir så fel när Plura Jonsson ska envisas med att lägga in några doser långrandigt mellansnack här och var. Några anekdoter om låtarna, en och annan historia som sällan känns relevant. Låtarna behöver inte introduceras, han gör bättre i att bara spela vidare.
Då och då får Adrian Modiggård ta över micken och även om han inte har samma pondus så tar han i lite hårdare. Som yngst i bandet känns han helt klart hungrigast och han ser till att maskineriet hålls igång. Bandet som helhet gör en sällan besviken.
En bit in i setlisten hinns det däremot med några sömnpiller, bland annat "Be-Bop-A-Lula Land" och "Kungsholmskopplet". När de riktiga hitsen radas upp märks det vad de två låtarna saknar: texten och musiken klaffar inte. Det är när bilderna som texthäftet vill måla upp är kristallklara som det är som bäst. För även om jag annars inte är ett enormt fan av svensk sommarrock, så kommer jag på mig att upprepa orden "Snön föll" när de spelar "Alice". Eller att stampa takten under "Pojkar pojkar pojkar". De har en väldig magnetism när de hittar rätt och håller fokus. Som bäst är det mäktigt, som minst är det hjälpligt. Inte illa för ett band i den åldern.