Elena Musolina, en kvinna i 60-årsåldern, är en av tiotalet aktiva inom Coming Outs föräldraförening Parents Club. Hon bär blå filthatt och ögonskugga i matchande nyans. För tre år sedan berättade hennes son, som är forskare och universitetslärare i St Petersburg, att han är homosexuell.
– Jag visste inte vad det handlade om riktigt, jag var lika ovetande som de flesta andra ryssar. Men jag kände att något fasansfullt hade hänt honom, att han fallit utanför samhällsgemenskapen och förlorat sin sociala status, säger Elena.
Hon förstod dock att sonen måste mobiliserat mycket styrka för att våga berätta att han var bög i ett samhälle som föraktar homosexuella.
– Jag insåg att han behövde mitt stöd, och att jag bara kunde ge det genom att lära mig mer. Så jag läste allt jag hittade som handlade om homosexualitet.
Under de få år hon varit verksam i organisationen har hon blivit något av en modersfigur för många. Valentina, vars egen mamma avfärdar henne som sjuk sedan hon kom ut som lesbisk, lutar sig mot Elena som kramar och håller om henne.
– Precis som de flesta andra trodde jag att homosexuella bara klädde sig i fjäderboa och ägnade sig åt klubbliv, alkohol och droger.
– Men så kom jag hit och fick träffa mycket välartade och smarta unga människor som jobbar hårt för att försvara sina rättigheter.
Dessa rättigheter har även blivit Elenas hjärtefrågor. Den 12 oktober förra året, då hon deltog i en offentlig manifestation i samband en nationell "komma-ut-dag" blev hon arresterad av polisen. Elena och en grupp med elva andra deltagare spärrades in, anklagade för att ha svurit offentligt och stört den allmänna ordningen.
– Allt jag gjorde var att stå vid sidan om och delta i en tillståndsgiven manifestation.
Hon satt häktad i fem timmar. Polisen var till en början burdusa och hårdhänta. Elena slår ut med armarna för att visa hur hon och de andra i gruppen skuffades runt.
– Jag kunde bara inte acceptera det sätt som de behandla oss på.
– Så jag bestämde mig för att göra något bra av den tid jag satt inspärrad. Jag förklarade för poliserna att vi som var där varken var några huliganer eller kriminella. Jag sa att "kvinnan som sitter där är lärare, hon där är forskare och hon är översättare".
Under fem timmar hinner man få mycket sagt. Elena berättade för polismännen att homosexualitet varken är en perversion eller ett resultat av dålig uppfostran, och att homosexuella inte utgör något hot mot samhället.
– Jag såg den mänskliga sidan av dem också. Och jag tror faktiskt att jag påverkade dem.
Åtalen mot samtliga som satt häktade den dagen lades ner i brist på bevis. Händelsen har inte avskräckt henne. Elena är fast förvissad om att fortsätta sin kamp.
– Jag gillar egentligen inte att synas och höras offentligt. Om jag bara visste att det fanns någon annan som kunde försvara min sons och andra HBT-personers rättigheter så skulle jag välja att leva ett mer stilla liv. Men nu är det ju inte så, säger hon.